La jettatura af Å. Dumas.) Straxt derefter synles Elena; men långt ifrån hvad man skulle vänta af en ung fru, endast gift en vecka, såg hon alldeles förvirrad ut och kastade sig gratande till sin mors bröst. Prinsen förgudade sin dotter, ban ville känna orsakea till hennes bekymmer, men ju mera han frågade derom, desto tystare blef Elena, endast utgjutande bittra tårar. Slåtligen anade prinsen något förskräckligt. — O den bedragaren, utropade hun, han har säkert 1 dan varit otrogen. — Ack! Gud gifve det. uiropade den unga hustrun. — Hurn, Gud gifre det? eller hvad har händt, fortsatte prinsen. — Något. som jag blott kan omtala för min mor, svarade Elena. — Kom då, mitt barn, och berätta mig dina be kymmer, sade priusessan. — Min mor, jag vet icke om jag vågar, sade den nygifta. — Det måtte vara något förskräckligt, atertog prinsen. — OO! min tar det är förskräckligt. — Jag visstedet, denne man skulle göra dig o lycklig. — ack om jag hade trott min far, utropade Elena. — Kom mitt barn! sadprinsessan, och allt skall åter bli väl. — Ack! min mor, min mor, svarade Elena, ack! jag fruktar att ingen hjelp finnes, Och de två fruntimmerue begafvo sig i prinsessans sängkammare. Der uppdagades en Oväntad, märkvärdig, otrolig ) Forts. frän N:r 7. AA — — —