Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1848, sida 2

nenneutkorade var så vacker. Men denna vackra figur hade försridit hutvudet på -a mänga och väckt så mycken skandal i staden, att alltid då någon talade om grefven med prins de , ruskade denne betänkligt på hufvudet och sade, att grefven utan tvifvel haft lika manga bonnes fortunes som konung Salomo. Olyckligtvis var det just i denna enda man, hon icke borde älska, om den vackra Elena blef så kår. Var det sympathie eller just för motständets skull. som denna kärlek vexte2 — jag vet det ej. Var det tör att hon tänkte så mycket godt om honom, eller för att andra sagt så mycket ondt om honom? — Jag vet icke. Alltnog. hon älskade honom. icke med denna slygtiga kärlek, som töds af en nyck och som det minsta motstand dödar, utan med denna glödande, eviga, djupa kärlek, som sexer med de svårigheter man sätter emot den. -om födes af de tarar den utpre-sar och som. likasom Julias och Romeoicke har nagot annat mal, än altaret eller grafven. Men oaktadt prins de t snart sagt tillbad sin dotter, visade han sig allt mer och mer emot detta parti, som enligt hans öfvertygelse skulle göra benne olycklig. Hvarje dag berättade han för den stackars Blena något nytt puts å la Faublas eller Richelien. som grefre de F... utfört; men till sin stora förvåning märkte han, att langt ifrån att förminska, ökade detta hennes kärlek. Denna kärlek gick snart så längt, att hennes sköna kinder bleknade, och hennes ögon, om dagen bärande spår af nattens tärar, böriade att förlora sin glans; slutligen bemäktigade sig henne en djup melankoli, och hennes läppar rördes icke me