Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1848, sida 2

sonerna, utan afseende på årendernas bebof, hafva en mängd personer blifvit och blilva allt framgent framskulfade på embetsmannahanan, hyarest derae brist på duglighet ovilkorligt mäste göra stor skada, under det på andra sidan den offentliga sedligbeten oskåras och lider derigenom, att man ostast får se snillet och dusligheten stå tillbaka för kotteriernas medelmäåttiga skötebarn. Icke sällan höorer man klagas olver nepotism; kanske torde man, åatminstone vid några al dessa tilllällen, gjort vederbörande orätt, när man antagit, att de haft medvetande derom, all de slågtingar, som de skaffat besordran, varit dertill alldeles oberättigade; kanske har den skenbare nepoten mången gang varit kotleriets man, och kotteriet har bibragt patronen inbillningen om mannens förmåga, har omhvärft honom med sina inslytelser och dösvat bonom med sina hviskningar, så att ban slutligen gjort orätt, i tanka att göra rätt. Men vi vilja stanna här, ehuru dessa betraktelser visserligen skulle kunna soras mycket säångre. Hvad vi redan uttalat, torde kunna bidraga att väcka en och annan till större uppmärksambet på sig sjelf, så att han, inseende det sorkastliga i kotteriväsendet, håäller sig utom detsamma och, framfor allt, aktar sig för att lata sig användas såsom ett dess redskap. kotierivåsendets farlighet minskas äfven mycket genom offentligheten; ty det är blott farligt så länge det obemärkt kan få spinna siva trådar och lägga sina våt. Kotterivåsendet kan ej lida offentligbetens ljus; redan på afstand rygear det tillbaka derföre. — — A— — — TER