Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1848, sida 2

La jettatura af A. Dumasb). Lyckligtvis var vinden god. Fregatten gick på en af parallellogrammens Sidor, då de andra begge fartygen deremot gingo på diagonalen, han vann skenbarligen försprång for engelsmännen. Kaptenen, som förut hållit roparen med stadig hand, började låta den hänga helt vårdslöst och började hvissla malseillassen: allt detta sammanlagdt, ville säga så mycket som: farväl, herrar engelsmän! Prinsen förstod detta och närmade sig kaptenen och gnuggande händerna, sade han med sin vanliga leende min. — Nå väl! Kapten, vi hafva bättre ben än de. — Ja, ja, sade kaptenen, och om deuna vind fortsar, skola vi lemna dem så långt efter oss, alt vi ichg höra deras skott. — Åh! den skall sortsara, sade prinsen, vändande sina stora ogon mot den punkt på horizonten, hvarifrån brisen kom. — Ohe, kapten! ropade mat:osen på utkik. — Hvad är det? a — Vinden går öfver från ostlig till nordlig. — punder och blixt! utropade kaptenen, vi äro förlorade. Kaptenen trodde, att denna by kunde hafva en öfvergång efter ett ögonblick och han väntade några minuter för alt taga sitt parti, men ingen ändring inträffade, vinden var nordlig. De tå andra sartygen märkte vindkastet. Det tredäckade linieskeppet sökte nu stänga vägen till Corsica för den franska fregatten. Den engelska sregalten, nå den icke dirckte kunde segla på den fransyska, sökte endast genom kryssning att icke aflägsna sig mera. Kaptenen var en man med hufvud, han fattade genast det djersva beslutet att segla direkte på ) Forts. från N:r 2.