EA Åo fe EE Ee 8 E: Å) Å BD 17 NS. Stockholm d. 5 f:5te becember. rottlige håmpen för det bestaende, Ittmanstlorss, som räcker till olverallt, emen han bade talar och skrifver utan at vara vårad al lanhar eller onspral på insigter, bar r bedrat sig med en motion att motverka den a brottinålslagen, eller, asom han sjell uchie sig, sorbatuua det felaktiga i den samla, wo det iche louade modan att tala om den , såsom alldeles icke värd att tala om. Han ar kroppsstraffens meriasorande i samma sorlande som fore ar 4840. Flere talare upplo emot honom: baron ÅA. Raab, lanashoLlinAlierman, or L. Hjerta, hr Theophron Ceschiöld. Men br siatma-sdorfis imo ion relerades till sagussgottet — hvilket var lomliovantadt, etter den tietninz, diskussionen tooBion Raab lörklarade, au han, som ar 0 ej rostade for kroppsstraftens upphålvande, ler tiden vunvit deo erlarenner, att en nsam behandling icke ökade btrotJiaheten utvärtom förminskade den; br Cederschiblä visade till tvenne af honom förut ingifnemoet, angaende agodvandigheten att unshalla chbattninz och arbetrstostfjenst at snigilne lanUvarlOHU:tan han imellgal, all det skulle ga Di hr Hartimansdor!l postat, att bfotsligheskulle alltfort tilltaza vid begagnandet af Systemets tangelsestraff, dervid ban icke soadesvis medsat denna loljd, utan i lika grad od detsamma komma att intralla etter k Oppsllen; med ett ord: att omvårdnad om srigissange vore ett i allalalh lika ovoltergislia vilkor, man ville bejda brottslieetens tillvext med sreda hvarje en gång anklagad från olyckan lor hela istiden komma att sortga på broteller langelsernas vågar, r lljerta yttrade sin torundsan öfver att iaunder diskussionerne releverat den anmarksvarda omstandizheten, att de talare, som 540 motsatt sig det uya brottimalslörslaget, sset på en grund, alldeles motsaft den, nu ZjO t sis gällande. Man pastod nåämlimden tiden, alt straltsattet med ensambetsfänvar allteles lör grymt, vu ater vill man motvarl. af skål att deticke skulle hännas tillräckligt tsamt och alskräckande. Bada skålen kunche stå tillsaminans. Ilvilkedera torde da ; för det rätta ? For olrigt medgaf ban, alt hansda FHUU Den 0lIr v. AFIHTAndtqdarff skottet hunnit algifvÖ betänk lracan. Landsh. Åkerman goda skål uppträdt emot förslaget, och i synverhet II:s yttrande, såsom ande ofver bade ochsa med det Harimavsdorliska lör att bemota Hr borde man vid en sådan trtagas hodomande, icke rälta sig etter de laghloke, emedan de ingenting lörstedo af sjelsva annet, Hvaremot man. borde laga sin tillflykt till sycket boös ilfzerningomåoneu, hvilka båst kunde gitva tillkänna hvilket stralfsatt som borde väljas, nemligen det lör hvilket de visa den storsta alskyo. Forgafves pastod IIlr IIjerta, alt, liksom man i allt annat sÖkle göra röttvisa, Borde man också i dena tall så men Ört lir llartmansdorss åter hade som ban, med förbiseende al hvad man snatt allmänt anseg sig Vara skyldig de obildade klasSerne, qvarstadnade vid ena sotrandra åeora; rätt såvida leftorismen saval i det lallet. Ppå sådant sätt hälla vi vare debatter här. Den, svin slorstar nagot, häpnar otver den bristande insiet, som rojer Slå i a mwanga 2m, vid behandlingen al riksdagens olaljan anor. Det olyckligaste är 2 all dev, som talar klokast, på insset sån äger förhoppuiag om at ta pluraliteten på sin sida. Motionstiden är vu lorsluten. kn ofantlig inadsa lårer vara samlad iman såger 1500), al hvilha storsia proportionella wmångden i bondestAundet. — Politiken bar hvilat, osver, esler unsser, julen. vad som hemligen bedrifvits under denna tid, må räknas apart; men en stor del af riksdagsmännen halva tagit permisåla gröt. med de Utskofens diaon och rest bem lor alt skall val ov lil aterkomma vid ttettondadagstiden. lortsar HHVal äfven nu. De kunaliga propotilionerua, som ulfgora elt betydande opus, åro under lryckning, derittand också lullloxan, som med mycken iver elterlangla, al de prohikltive, miodre al de liberole, dels emedan desse i det sallet tro på blilvande seger, också emellan de törie i derta afscende saval som i alla de konservativa syhena, göra nagot, planera nagot, balla sig tillsaunmans, och, om de iche veta ÅCOL annat, arminstone veta hvad de vilja, hvilket iche wed liha rätt kan s vas Om ue liberale. Z. Motien af CLCFf-c 2 255— Dp—etemot lesande verksamhet dels 22— — öfverstelöjtnanten , Å. 4. v. ÅfORCn i HKidderhulvushafva jeruvågar blilvit — 2—2 hunnit inråttade och mindre omsatining, hvarigenom dessa länder sättas i tillfälle att både producera större eller for godt köp och kunna bastigt samt för obetylig kostuad — sprida sina produkter till ollågena marknader. Fördelen deral är så gilven, all det är omojligt att fördolja dess konseqvenser, som åro: All de länder, som icke följa med sin tid och tillegna sig dess oppfinningar, älven i fråga om transportmedel, maste alsåga sig delaktigbeten i den stora verlIshbandeln; All de, i och med detsamma måste upphöra ett producera för onvat än inrikes befo!; Ålt, då de icke kunna sålla i pris och varans godhet mot utlänningen, assänningen i den inhemska marknaden icke beller kan uppehallas aunoclunda ån genom strängt prohibitiva ullforlaliningar, bvilka äter locka sill smuggling; samt slutligen Ålt folket, genom arbetlosbeten och saknad al louande förtjenst, waste sjunka tillbaka i fatGsdom och barbari. Det ligger saledes i vödvändisheten, att det land, som ej allenast vill bibehålla sin sjelislåndighet och plats ibland civiliserade folkslag, utan också utvidga sin produktion, samt höja sin valmåga, miste skynda alt tillegna sig sordelen al jernvägar. Men det han linnas särsbiläta tvingande omständigheter, som gora detta ännu meta till en nodvändighet, oct sadane linnas för oss Svenskar flera. I fråmsta rummet maste fastas afseende på värt politiska läge, såsom urannar till en af de mobtigaste stater, som under flera arhundraden fortsätt i utvizdning al sin område, och gjort det i betydlig grad på var bekostnad. Ryssland har inom kort en Jernvågslinea lullbragt emellan Petersburg och Moskwa, hvarigenom det blir denna makt. lätt, att iträn det inre al det stora riket, sa skyndsamt kasta en ormå im Östersjöns strander, alt ingen ungserrånetse derom nunne hit, innan itenden stode vid våära kuster. Vi halva ett land al en sådan utstråchning, att med nuvarande kommunikalionsanstalier och sransporimedel det ersordras slere veckor for att, da vi icke äro beriar osver Östersjon, kunna SÄ a ndra ga 2 1 A...