verksprodukter och jordbrukets alstar ega icke elt värde, som står i förhållande till manufakturvarornas med hänseende till volym och tyngd. De måste följaktligen, genom transporternas svårigbet och längd, stå Oss mycket dyrare, än om transporterna voro lätta och föga koslsamwa, hvarsore vi ock, vid försäljning, bafva å varorna en mindre förtjenst, bvilkel naturligtvis icke bidrager att särdeles höja välmågan, vare sig bos den enskilte producenten eller hos landet. ben långa sträckniogen i norr och söder, som verkar en stor blimatskilnad särskildta delar af riket emellan, bar i följd med sig, att, om än en allmän missväxt derigenom icke lätt kan uppstå, äfventyret för en partiel är så mycket större. Nåär en sådan inträffar, ofta nog, än i den ena landsorten, än i den andra, visar sig verkan af svåra kommunikationer. Det är då oftast nästan en omöjlighet för den ena provinsen att bistå den andra, ty det kostar vanligen mindre att utrikes ifrån införa cerealier, än att transportera dem de särskildta inrikes orterna emellan; bvilket är sor den inbemska produktionen allt, utom uppmuntrande. Alla desse förhällanden göra nödvändigheten au skaffa oss jernvägar så skyndsamt som möjligt särskildt för oss tvingande. Foretoget belönas ock genom fördelar i öfrigt, på hvilka det lönar mödan att uppmärksamheten fästes, dervid hvarje särskild näringsgren må lagas i betraktande. (Forts.)