Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 januari 1848, sida 2

—— — — — — —2 ——— — — —— Den som skulle ackompagnera, satte sig nea vid pianot, och då dignoran skulle begifva sig dit, framsade prinsen en ursäkt till grefvinnan, lemnade hennes arm, erbjod den at sgnoramoch forde henne till pianot. Hvar och en beundrade detta drag af galanteri, så mycket mera ovantadt, som det kom trån en man, nyligen ulgängen fran seminariet. Prinsen återvände till grelvinnan. Den, som ackompagnoradde sångerskan, slog an, och signoran började sjunga. Hon hade tagit en half ton för hogt och var dessutom, som det tydligen hördes, besvärad af mycken Ueonet. Som saken ansmgs nästan vara ett underverk, skyndade hvar och en al sångerskans bekanta att trösta henne; men det onda hade redan skedt, och dignora Urtninia, inarkamte att hon var underkastad ett ode, storre än hennes talang, utgick från salongen och kastade en skarp blick på den stackars prinsen, hvilken bon helt och hållet tillskret hvad som händt. Denna serie af standelser började besvara grefvinnan de M-; allas blickar voro tästade på henne och den olycklige prinsen, hvar forsta inträde i den eleganta verlden betecknades på ett så besynnerligt salt. Prinsen tycktes emellertid icke ana, all han var orsaken till hvad som hände, och gretvanan ville ej gerna stöta sig med honom, genom nit bedja honem gå från balen. Hon påfann ett acnal sått: bon ville föra honom från sällskapet in i en charmant boudoir. som annars var bestämd at de trötta dansande. Denna oas var så mycket angenamare, som dubbeldorrarne oppnade sig åt salongen och, om icke som deltagare, kunde man dock som äskadare njuta af dansen. tin forde prinsen grevinnan och äslyttande en jänstol från vaggen midt tör dörren, så all hon derifrån kunde öfverskåda hela salongen, satte han sedan bredvid länstolen en stol för sig sjell, bugade sig, och bjöd grefvinuan sitta.