— Kon——— ——— Speklaklet slutades, konungen gick ur logen och fann Carasole, som väntade honöm. — Hvad har ni gjort under representationen, frågade konungen. . : — Jag har verkställt ers majestäts befallningar, svarade Carasole. — Uvilka? — Behagar ers majestät följa mig och se? — låtom oss följa honom sade konungen, vändande sig till sin familj, ingenting skall kunna förvåna mig, allt är ju underverk här. Konungen följde architekten, och ingen kan beskrifva hans förvåning då han såg dörren Öppnas till ett galleri, klädt med sidentapeter ; galleriet var två våningar högt och hade en trappa med femtiofem trappsteg; allt detta hade blifvit improvlseradt under de tre timmar representationen varade. Så var San Carlos då; San Carlos utgjorde verldens förvåning , ej underligt då, att den unge prinsen så gerna ville se den. Samma afton han var der, var han den siste vid utgåendet från theatern; eld utbröt i thealern samma natt och dagen derpa var den en askhög. Redan länge hade man hviskat om den unga fursten, men från denna dag fick ryktet en bestämdare färg: Man påminde sig alla olyckor, han vållat, och började fly honom som pesten. Men icke alla trodde härpå; i Neapel, som öfverallt annorstädes, finnas starka själar, som icke tro på någonting. För öfrigt hade fransmännens närvaro ejort scepticism till ett mod och grefvinnan de M—, som tyckte mycket om fransmännen, förklarade öppet, att hon icke trodde ett ord af hvad man sade om den stackars prinsen; som bevis härpå, ville hon göra en stor fest för honom och efter den hoppades hon hafva bevisat, huru falskt och löjligt ryktet vore. Nyheten om det förakt, som grelvinnan de M— visade jetlaturan, utbredde sig i Neapel; de som voro bjudna till hennes fest, nekade visserligen i