— F—cc — —————— — Ån, ni gör mig alldeles för stor ära, svarade grelvinnan. . — Visst icke, men hvilket lyckligt väder gynnar?icke äfven denna fest. : Han hade knappt utsagt sista ordet, förrän den allraförfärligaste åskknall hördes; och regnet nedströmmade i strida skurar; nägra sökte ett ögonblickligt skydd i grottorna och i kioskerna, andra skendade till slottet; grefvinnan de Moch prinSen voro bland de sednare. wT Märk nu, alt Neapel vanligtvis är ett Libyen under Juni, Juli och Augusti månader och alt ingen vågar, af fruktan all sköta Sanct Jannarius. anropa honom om regn. Ett enda ord af prinsen förmådde på ögonblicket en syndafiod att framvälla, och alla himmelens källor att Öppna sig. ö ; Den förnämsta salongen, en rotunda, omkring hvilken de öfriga rummen voro belägna, var upplyst af en präktig ljuskrona af kristall, som grefvinnan för tre månader sedan fått från England och som nu för första ängen var tänd. nHennes sken var förtrollande; så mycket ljus, reftekteradt mot alla glassacetterne, gjorde all skenet täslade, med det på himlahvalfvet. Å. 3 — Nå väl, min prins! hvad tycker ni? frågade. grefvinnan. — Ack! min nådiga grefvinna, hvilken präktig krona. Prinsen hade knappt sagt detla, förrän en af de sörgylda ringar, som fästade kronan vid taket, sprang af, och kronan, fallande på golfvet, krossades i tusen bitar. : 2 Lyckligtvis skedde detta just i det ögonblick, då hvar och en tog plats till kadriljen; midten af salongen var således tom, och ingen blef: skadad. i . ; (forts: 1 13 — 25 A —— Å ng ;