2— 2UG4t 44 satser; samt slutligen, att det ytterst är efter en enda menniskas, en, som lelver bufvudsakligen innesluten i ett palats, ibland en ins skränkt holoweilnios, med ett ord en Fonungs en gång fattade ? osverlygelse och grundsatser, som Svenska folkets angelägenbeter nu asgoras och i sramtiden skola afgoras. På detta sättet stå vi ju högtidligen förs satte under enväldet. Ack! hvad detia skall med glädje berättas i de diplomatiska noterna; hvad det skall begärligt upptagas af de ministeriella bladen; i de så kallade konstitutionella, de parlamentariskt styrda länder, af hvilka de flesta icke egde representation eller parlament, dä Svenska folket vid allshärjartiogen uttalade sin ölverlygelse? och sina grundsatser, eller knappast då Rikets Ständer tilloch afsatte Konungar. Sverige, detta land, som i orden kan anses sor srihetens vagga; som der först gifvit begreppet om en stor nationel enhet; som der, under alla vexlingar af genera ionernas förvillelser, af. Konungars nycker och felsteg, af mäktiga klassers eller individers djersbet, al yutreoch inre våld, list och svek, bibehållit en i dess skrilna lagar ännu bevarad folkets beskaltningsråtti, och hvars folk aldrig afsogt sig en i dessa lagar ännu bevarad andel i lagstiftningen; som i Europa spelat en så stor, medlande och försonande och till och med lydnadsbjudande roll, är således nu bringadt — icke genom öppet våld, icke genom revolutioner, icke genom förändring al sina lagar eller institutioner , men genom ...... en grefve Posse till ett underdånigt, Iydigt verktyg ät Europas envålds-regenters stora förbund, ät den princip, som lemnar millioners vål eller ve till en endas välbehag. Och den minister, som vågar uttala detta ord inför verldens oron det är — ministern ät konung Oscar .. åt sonen af den franske marskalken Bernadotte, som Svenska solket, genom ett sa kalladt enhälligt val lemnade sin gamla konunga-thron, emedan det hoppades ott alla dessa gamla olyckliga fördomar, som bälta Vid de legitima dynastierna, alla de olverdsisna anspråk, som äro de gamla thronernas arfsynd, icke skulle besmitta ert revolutionens barn, eller sortplantas under havs efterkommande, hvilka i deras lott att stå i spetsen lor et sädant folk borde finna sig uppmanade, att med det och genom det visa verlden ett esterdome af de ädlaste, de verksammaste bemodanden för mensklighetens stora mäl: bildning och allmän vållsard! Då man betraktar denna tilldragelse; då man ser den lemnad utan beifran af största delen af pressen, och här bör jublet af de aristokratiska och byräkratiska hotterierna, hvilka i den se ett bevis, att de gålla mera, (tack vare svagheten hos Regeringen), än det allmänna lånkesättet, än de valda standens opinioner, än den skenbara lagstiftande och beskanande statsmaktens beslut; då kan man ej annat, ån med djupt och innerligt bekymmer fraga sig : har det då kommit så längt med det gamla Sverige ? Har det då kommit så längt, att svenska solket, alt dess vrepresentanser Rikets Ständer, o shola lä. ta sig sådant sägas al en man, somoldrig under hela sin bana gjort ett offer af mod, verksambet eller förmögenhet för fosterlandet, utan deremot under jägtandet ester egna lördelar, såsom tjensteman, ådragit landet stora forluster, medelst okloka undsåtiningsätgårder såsom landsbösding och bristande tillsyn såsom tullchef, och som nu icke en gäng tvekar, att för en lumpen penninginkomst nedsåtta tikets första embese genom dess opassande förenante med det högsta bosembetet, under: det atv han genom tullpensionen särer tillika vara en mådebrodstagare af staten. Kan väl större bevis finnas på den förnedring , bvartill Sveriges Rikes Sländer blilvit örsage, än i dessa dagars 2 Äl.I... An AA A A. 2. i