Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 december 1847, sida 2

— — — —————z — — siken alt la reda på orsaken ull de der Vårierande ryktena och de der förbehållsamma, mystiska utlätelserna. Man fick det äfven slutligen. Den var och är att finna i följande, af chefen för landtförsvarsdepartementet , herr generallojinaunten m. m. Gustaf Peyron, på nådigste befallning till t. t. kowmendarten härssädes aflatna officiella skrifvelse, så lydande: Till t. f. Comendanten i Götheborg. Sedan Kongl. Maj:t, såväl genom afgisne Rapporter, som genom allmänna tidningarne, erhål1it kunskap om de uppträden hvilka den 9 dennes egt rum i Götheborg och deraf funnit att militaire-styrkan ej bli!vil använd så tidigt, som omsländigheterne synes hafva påkallat, så har kongl. Maj:t i nåder befallt t. s. Comendanten i Götheborg att såväl ofördröjligen till Kongl. Maj:t einkomma med underdånig förklaring öfver militairens förhållande med händelsen den 9:de dennes i Götheborg, som alt i händelse dylika beklagliga förhållanden åter skulle inträffa, utan alt afvakta de civila auctoriteternes Requisition, taga de målt och steg, hvilka försattningarne vid dylika tillfällen medgifva för den lagliga ordningens bpibehållande. Stockholms Slott d. 16 Nov. 1847. På nådigste befallning GUST. PEYRON, Departementets Cnel. P. C. Loven. Vi kunne icke neka, att ofvan anförda skrifvelse både på oss och flere andra, som vi läit få del af densamma, gjort ett ingalunda avgenämt intryck; ty den bar alla kriterier af att vara förhastad, så väl hvad beträffar motiverna till dess aslätande, som sjelfva dess uppställning och syflemåal. Vi wedgifve gerna, att skal soressiunas till anmärkningar mot härvarande polismyndighets beteenden den 9:de November detta är, bland andra det, att den så sent anlitade den beväpnade styrkans mellankomst; men å andra sidan måste det alltid vara öÖfverraskande att erfara, det nyssbemälte uraktlätenbet, att, tidigare än som skedde, reqvirera militär till återställande eller uppråtthallande al orduiugen, blilvit begagnad till sorevändoing, att, vid framdeles möjligen inträffande fall af dylik art och beskaffenhet som det ifrågavaraude, lägga bela den orduingsskipande makten i bänderna på en millitärauktoritet. Hr statsrådet Peyrou vet utan tvilvel lika så vål som vi, alt många är förflutit sedan den tid, då Cötheborg upphörde att vara en befästad stad; men ban borde tillika då bafva insett nodvåndigheten af att sästa K. Maj:ts uppmärksamhet på olämpligheten af att, uoder sadaua sorhallanden, sätta en improviserad militårauktoritet osver de verkliga och legala myndigbeterna. Vi kånne ganska väl, att kongl. cirkuläret af den 31:ste Okt. 4810 bjuder, au, oda upplopp sker och de brottslige icke ogenast kunna haklas, skola Konungens BHefallningshafvande och regementscheferne, inlilllless o Konungens eget nådiga förordnande hinner oankomma, efter föregångna varningar, ridolaga de kraftiga anstalter, lag och förfatninar fordra, för att freda och skydda både den penskilla och den allmanna säkerheten, samt såo lelles, om sådant nödigt är, möta våld med vålda; men vi vete äfven, att detta kongl. påbud under iotet vilkor är tillämpiigt på tlldragelser af sådan art, som den ifrågavarande, hvilken aldrig kan erhålla namn af upplopp. För osrigt är, bvad hetrålsar detta kongl. cirkulär, noga all märka, att detsamma i sräga om upplopp sorutsätter en samverkan mellan de civila auktoriteterna (Konungens Betallningsbafvande) och de militära (regemenischeferne) bvilket tydligen skonjes al det deri begagnade, af oss i citatet med fet stil utmärkta sammanbindningsordet och, som, om lagstiftarens mening varit, att de olika myndlgheterna sbolat verka hvar för sig, helt och hållet oberoende af hvarandra, säkerligen bade utbytts mot sammanbindningsordet eller. Det saknar icke eller sin stora betydelse, att uti bemälte kongl. cirkulär den civila myndigheten, säsom den