Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1847, sida 2

mm sm mmm EEEELrWwwwwWA AAAWAWAWAA (CCC DR RR ASEA VN )m Å I förrgår på förmiddagen inställde sig bos bandlanden O. P. Andersson bärstädes trenne bönder för att uppköpa åtskilliga förnödenheter, hvilka de erbjödo sig att kontant liqvidera. Fram på eftermiddagen yttrade de till en af Hr A:s bodbetjenter, att de väl kunde halva lust att köpa en tunna sill till, om patron kunde vexla en större sedel. Härtill svarade bodbetjenten, att dermed hade det ingen fara, och bönderna begåfvo sig fördenskull in i Hr A:s kontor, för att få vexla nyssnämnde sedel, som vid förevisandet befanns vara af Rikets Ständers bank utgilven och lydande å 500 Rdr b:ko. Ölverraskad af att se bonderne innehafva en sedel af så hög valör, frågade Hr Andersson dem af hvem de bekommit densamma, hvarpå de svarade, att de fått låna den af en i deras hemort bosatt possessionat, som hade många sådana ännu. Saken föreföll emellertid Hr A. något misstänkt; hvadan han tilisade bönderne att qvarstadna en liten stund och begaf sig till en i närheten boende bekant, för att bedja honom såsom vittne vara närvarande vid det tillfälle, då bem. bankosedel skulle vexlas. Den person, till bvilken Hr A. i deua ändamål vände sig, afstyrkte dock bela vexlingsafsären, och Hr Å. återvände till sina kunder, för hvilka ban föregaf, alt han icke sjelf för ögonblicket bade så mycket småsedlar inne, att ban kunde vexla den af dem presenterade samt att hans försök att erbålla det bristande i summan af en bekant bade misslyckats, emedan denne icke var hemma. Härtill svarade böuderne belt kort: Nå så får en af oss gå upp på lånekontoret och söka få vexla sedeln. Fram på eftermiddagen föll det Hr A. in att vilja teckna sig till minnes ifrågavarande bankosedeis ordningsnnmmer och littera, och tillsade fördenskull tvenne af bönderne, att han nu kunde vexla densamme; men desse svarade då, att den ene af deras kamrater gått ut i staden för att få denna affår uppgjord. Då Hr A. en stund derefter gick ut i staden, tillsade ban sitt folk, att i god tid stånga porten, så alt ingen af de på gården varande forbönderna kunde komma ut med sina lass, utan att först säga till. När Hr A. hemkom, stod ilrågavarande bönders vagn ännu pä gården och likaså i går tidigt på morgonen; men det befanns vid nåärmare efterseende, att ostabem. bönder, aftonen förut, invan porten ännu blilvit stängd, praktiserat ut sin bäst, lemnat vagn, sele och en kapprock i sticket, samt kunde icke mera anträffas. De hade utan tvifvel anat något oråd och dersore i tid begifvit sig ur staden. På sormiddagen i gär anmälde Hr A. händelsen i Poliskammaren. Sjelf började ban göra efterspaningar efter de så plötsligen försvunna lorbonderna, utan att dock lyckas i desamme annorlunda, än att man af de upplysningar, som erhållits, trodde sig kunna draga den slutsats, alt bönderna bade varit från den trakt, der postrofveriet for någon tid sedan förölvades, och au den förevisade bankosedeln varit med bland de penningar, som då rolvades. Mähånda voro de renne personer, som innehade densamma, just de illgerninogsmän, som öfverföllo och plundrade vosten. Alt rosvarne varit tre, bar man sett al de berättelser, som om det ifrågavarande brotiu till vederbörande auktoriteter ingått. Få nu se om man framdeles kan lyckas att erbålla ljus i denna mörka och besynnerliga sak sedan unn en gång låtit tillfället att erhålla det gå sig så snöpligt ur händerna! Uoder d. 23:tje d:s har till bufvudstaden frän svenske och norrke ministern i S:t Petersburg ingått en, d. 17: dennes daterad, officiell TAA . Slarv Es aa ee oa 2