Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 november 1847, sida 2

Då en arrestant för någon tid sedan skulle afföras från Wenersborg till härvarande länsbåkte, der han ännu förvaras, glömde han att medtaga elt sig tilhörigt skrin. Ilitkommen gjorde ban bekantskap med den beryktade tjufven Calle från Rabbalshede och desse lade nu råd, huru de på bästa vis skulle få bit nyssbeni. skrin, i hvilket, enligt fångens utsago, omkring 600 rär skulle finnas förvarade uti en lonläda. Slutligen kommo de osverens om att förtro sig åt en vid härv. länshäkte anställd sangknekt, hvilket ock skedde. Uuder förevändning att helsa på några i Wenersborgstrakten boende slägtingar, fick sångknekten permission och begaf sig, försedd med sängens fullmakt, till Wenersborg, för att bos vederbörlig person afbemta ofvanhemälte skrin och den skatt, det innehöll. Ankommen hit, kunde han dock icke förmås att lemna skrinet till dess egare; hvadan denne säg sig nodsakad att anmäla förhållandet hos fångvaktmästaren, som då tog fångknekten i förhör ; men han ville icke erkänna sig halva emottagit något skrin, eller baft med den ifrågavarande saken det ringaste att göra. Nu anmältes förhållandet hos poliskammaren, och ett par af dess tjenstemån begålvo sig då ut till sångknektens i Galgkrogarne boende bror, en skoflickare, der älven efter anställd och förnyad visitation ett lock påträffades, bvilket fången igenkände vara det, som tillhort bans skrin. Nu togs fångknekten ånyo i sorhör; men sortsor att neka. Bevisen voro dock så graverande för honom, att han skiljdes från sin vid länshäktet innehafda tjenst. Nu tros det, alt ban på en styrsöbåt begilvit sig öfver till Danmark, för att der, om lyckan är bonom blid , göra sig goda dagar med de tillrossade 600 riksdalerna. Orätt fånget, lätt gånget säger elt gammalt ordspråk, hvilket nu inträffat på fången och utan tvilvel äfven kommer att inträffa på den, som afhändt honom hans orältmåtigt förvärfvade egendom, — nn