Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1847, sida 1

Besinnas det nu, att i dessa summor alldeles icke ingår hvad sjelfva indelnings-verket utgör till knekteoch båtsmansbållet, samt till befälet för indelta armåen, så finner man lätt, buru ringa möda Regeringen gjort sig att ordna dessa riksangelägenheter till nationens båtnad; och då dertill kommer, att, enligt hvad dels blifvit officielt erkändt, dels är af sakkunnige militärer medgifvet, icke blott flottans materiel, rörande hvilken, såsom bekant är, Regeringen icke en gång visat sig bafva en bestämd plan, utan äfven landtarmåens och säåstningarnes äro i ett otillfredsställande skick, så synes det vara hög tid att lemna de fromma onskningarnes område och med beslutsamhet uttala en förklaring, att resormernas tid för sörsvarsorganisationen är inne, och alt Regeringen måste ordna dem 34, alt de nödiga förbättringarne åstadkommas medelst redan befiotliga medel, eller till och med medelst ett något nedsatt kontant anslag. Regeringen har slersaldiga tillfällen att göra besparingar. Vär stående Här är, iförhållande till folkmängd och tillgångar, större, än grannrikenas och de flesta Europeiska staters, hvilka likväl icke hafva en sådan nationel undervisningsanstalt för ungdomens vapenölning, som den vi ega i beväringsinrättningen. om man ock skulle tveka att rent af upplösa indelta armåen, så kan man dock, utan all våda för landets sjeliständighet, göra en indragning , så alt t. ex. två rotar sammanslogos till en, samt åtminstone tre rusthåll tll två. Derigenom skulle icke endast omkring 7 till 800,000 rdr årligen kunna erhållas, genom öfverenskommelser med de i roteringsoch rustnings-bördorna underlättade jordegarne, utan statsverket skulle genom minskning i det högre befålet, hvars dyrbara boställen då till en stör del kunde försäljas eller utarrenderas, kunna erhålla ganska betydliga inkomster, dels till en ändamålsenligare reglering af bevårings inråttningen, dels ock till förbättrande af krigs-materielen så för armeen, som för flottan. Alt den återstående hålsten af indelta infanteriet, om den rätt organiserades och öfvades, i förening med det öfveroch underbesål, som borde vara beräknadt för detsamma och bevårings-manskapet gemensamt, utgjorde en tillräcklig stam för national-beväpningen, då denna beböfde uppbädas, vore en såker följd af den större skicklighet och den goda anda, man kunde vänta sig af beväringsmanskapet, då staiens tillgångar medgåfve att rätt ordna dess undervisning och öfning. Likaså skulle säkert tvatredjedelar, ja troligen hälften, af indelta kavalleriet utgöra en tillräcklig stam för det antal kavalleri, som. för vår inre. krigstheater kunde erfordras — helst om man genom en indragning ända till bälften satte sig i tillfälle att gilva den bibehållna hälften en fullkomlig skicklighet. Det kunde för ringa kostnad i kavalleri-distrikten blifva möjligt att låta en del af bevåriags-ynglingarne få öfning i ridning och hästens vård; och verkan deral på nationens krigiska och ekonomiska förhållanden kunde ej blifva utan all nytta. Det kan icke nekas, alt om å ena sidan det icke är välbetänkt att räkna på tjugo-åriga ynglingar till ett krigs strapager (hvarlsore ock nationens militäriska undervisning borde så anordnas, alt en del deraf redan tidigt vunnes i de allmänna uppfostrings-anstalterna, samt fulländningen förbehölles åt de för tillräcklig tid uppbådade beväringsklasserna, hvilkas egentliga tjenstgörings-tur borde först börja vid de år, då kroppens styrka är fullt utvecklad) så är det å den andra lika illa att fåsta den indelta soldaten och ryttaren för all hans tid vid krigstjensten. Det sinnes, om nationens medel rätt användas och dess näringslif vinner den kraft, det anseende och den anda, som bör kunna deri ingjutas af fribeten och upplysningen, många utvågar att förena sjelfva det allmänna hevärings-systemet med indelningsverkels oreaniem