Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1847, sida 1

— AW-— — h alt alsöra saken. Hvad söm kanske mest är allt är egnadt att ingilva farhågor för en plan, att i detta mål söka få ett prejudikat för åomstolarnes rätt att tyda och tolk juryernas uilätanden, är det forhällande, ålt Söndags-bladet genom sin råhet, sina obetänkta anfall mot alli ansedt och aktadt i Sambället, gjordi sig sörbaladt af den stora, bildade ollmånheten, och alt således åtalet emot detsamma följdes med on synbar likgiltighet. Det år ock bekant, ått sjellva juryn aldrig föreställt sig någon så öfverdrisven tillämpning af sitt utlåtande, utan att böter och osbön skule sörsona förbrytelsen. Att Du detta sorhällande afåklagaremakten begagnas till en personlig hämnd möt en redadei allmänna anseendet fällen personlighet, synes icke vara troligt, oäktadt äklagaren på ett föga värdigt sätt i förklaringen inblandat till målet icke hörande förhållanden och visat en onödig ömtålighet för den dömdes häftiga och opassande skrilsät. Man måste således söka ett annat moliv; och mycket förenar sig att göra troligt, det detta är begäret att inskränka jJuryernas prölningsrått; men makten sot biser, alt ollwånbeten, som nog också kan begagna hvarje lags osuslkomligheter till en vrängning för: sina ändamåäl, skall veta att tillintetgöra verkan af äfved en sådan åt domaremakien usurperad råttighet, derigenom att juryerna likt och olikt frikånna de anklagade, då de se dem eljest bsilva martyrer för ett godtyckligt förfafande. — A — fECEAEAAn556.aae