Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1847, sida 1

ger, alägga ihop. v KORRESPONDENS. London den 2:dre November. Sedan början af sorra veckan är hela nationens uppmärksamhet rigtad på regeringens nya, af oss i vår uppsats al den 26:te Okt. omförwälta älgärd, ålvensom på de förväntade och sannolika verkningarne af densamma. U Tendensen af denna åtgärd kunde icke vara någon annan, än att visa iunehalvarne af slora penningewassor, följaktligen bankerne, enskilta hapitalister o. s. v., att riksbanken en tid bortåt ej skulle halva nägra gränsor mera för sin notemission, eller med andra ord, bön erhöll en semporår suspension al 4844 års banklag. Man hoppades, att derigenom desse penningelunehafvare skulle blitva löranlätna ati använda sina hapitaler tor handelns allmänna sylten, på det i alla komerciella länder öfliga vis, nemligen eenom disbontering al såkta vexlar, forskou på andia slags säkerheter — ja, att nu privata innchalvare al pennivgar skulle framträda på det lorra libetala söttet för att lullgora samma lunhlioner som sjellva tiksbonken, i det de lunne sin såkerhet uti den omständigheten, att de öter vore i stånd att fylla sina kassör derigenom, all de i sin tur bunde begära för skott al riksbanken på effekter (consols ele. dem hon icke tar sorvagra. Man hade med sä mycket mera tilllörsigt väntat sig ett sädant resultat, som tiksbankens räntlot sixerades till minst 8 0,0 pro anno, lor alt derigenom lemva andra penningeianehalvare tillfälle till en fordelaktig taflan förmedelst en nagot lägre rånta t.ex. 7 12 procent, som dock alltid voro oerbörde bög i ett kommercieli land, hvarest penningeallarer natt eti sa olantligt owsång som här. Men dessa tesultater halva blot i ganska iaskrankt man blitvit synliga. Privata hapitaler hatva visserligen ymnigare bommit i handeln, men blott i matunga summor och icke under 8 0(0. Fragan är således nu, bvilka orsakerna kunna vara, all icke mera penningar äro synliga i marknaderna för att draga sofdel af den hoga rantsolen, nu då ingen restriktion mera eger rum sid landets största banhinrättning? Latom oss belysa orsakerna i loljande lramstallningar: Man har all orsak till den lormodan, att bankinrättningar, bankirer oeh andra oslårsmån på de sista 5 manaderna dtasit till sig mera kontanta penningar (riksbanksnoter och guldmynt) till förstärkande af sin position emot patrångande och utomordentliga lordeingar. Riksbankens banking department hade den 25:dje Okt. verkligen ulelopande 21,265,188, och besatt dessutom en teserviond at yuerlizare e 1,547,720 i noter och t 447,246 i suld-och sillvermynt. Vidare hade rihsbankens Jssue deparlment Mlerligare ett sorrad al e 7,865, 145 i bullion. Riksbankens verkhg-n utelöpande sedelstock har på de sednaste tjugo aren sällan varit storre än cirka 24 millioner pund sterling. Den har för det mesta fluktuerat mellan 48 och 24 millioner e2, och om en sidan summa förslog vid en räntlot af 5 till 4 procent pro anno, så borde den äfven vara tillräcklig i nyare tid vid en räntsot af 7 till 9 procent. Massan al utelöpande noter, tinfnörige de privilegierade privatbankarne i engelska provinserne, alvensom i Skottland, har till sitt belopp föga törändrats, blott i Irland hälla noterue sig betydligt under det i lagen medgisna maximum. Totalsumman af alla dessa privatbanksnoter utgjorde i nyare fid soga ölver 46 millioner pund sterling, åfvenleles un-der garanti af bevisad förmögenhet och guldmynt till ett efter lagen bestäm-i omsEäng.