4114 Å Md UHAUUC att Käalupä iU 1010Omarnes makt och vanans ålder eller missförstådda ståndsprivilegier. Dock I en annan makt, mine berrar, började utveckla sig ur solklilvet, en makt, som ej uppträdde i strid met utan i förbund med, vid sidan af den intellektuella, och denna makt var Industriens. Med Lutherska reformationen och det nya kosmopolitiska statssystem, som den store Gustaf Adolf och de stora män, åt hvilka han testamenlerade sin anda i ars, genom sitt tyska religionskrig och Westfaliska fredskongressen framkallade mellan de europeiska staterna, uppspirade snart ett nytt tidehvarf för handeln och näringarna. Den statskonst, som nu ledde Europas furstar, var de fredliga förvärfvens — det var den kommerciella statskonsten, som i landets uppodling och produkternas vinstgifvande afsätlning satte sin styrkas inre kraft och sitt folks sanna lycka. Vetenskaperna började äfven så småningom nedstiga från kathedern och lärostolarne ned bland folket, samt genom sin bemedling och sin åt näringarne meddelade ersarenhet mångdubbla industriens krafter, utvidga dess sålt samt gifva arbetet ett intellektuelt värde. Ju lisligare derföre bebofvet af den vetenskapliga bildningens biträde kändes — ju mera en viss medborgerlig — eller för ett praktiskt lif beräknad bildning började afsondra sig från den lärda bildningen, desto högre höjdes ropen på en reform af skolan — en resorm, som tillsredsställde allas behof af elementatstudier för sitt yrke och humanistisk bildning för sin ställning i samhället. En strid började äfven nu mellan de gamla och nya idternas sakförare, men fick ej offentlig vigt förr än den nya principen fick offentlig organ. Detta inträffade snart, och fordran på en reform af skolan uttalades första gången vid svensk riksdag i742, och detta inom och af samma presterskap, som uu vägrar envist bvarje förbättring af en institution, som det egenmäktigt slagit under sig och råttslöst betraktar såsom sin. Ea tidrymd af öfver 100 är ligger häremellan — och på hundra år måtte väl tänkesätten hunnit mogna — begrep: pen klarna — opinionen stadga sig. Detär just denna långsamt mognade tanke, som vi i dag vilja uttala. Ilvad vi derföre vilja, hvad vi derföre eftersträfva, hvad som är innehållet i våra i dag prononcerade tänkesätt, är just att läroverket, som uppstått under en annan tid, som upprest sig på grundvalarna af försvunna iidsförhållanden, är föråldradt för vårt slägte, strider mot nuvarande begrepp af bildningsanstalt och år oförmöget att uppfylla tidens råumåtiga anspråk på medborgerlig bildning. Denna tidens fordran — för att nyttja 4843 års skolrevisions egna ord — är aalt den bildning, som i skolan bibringas, så till innehåll, som beskaffenhet och grad, skall på en gång omfatta den larda forskningens, som samhällsinrallningens framsleg, gå i jemnbredd ej mindre med snillets eröfringar än näringsflitens förkofran — att det offentliga lifvet liksom den enskilta industrien, embetsmannaskickligheten liksom de med borgerliga yrkena, att alla böra i skolans inrättningar och verksamhet hafva sin borgen! Denna den nya tidens al revisionen sä jullständigt uttalade åsigt om skolans bristfällighet och behof af reform är den opinion som vi vilja uttrycka. Men i förnekelsen af ett visst sörbållande, i bestridandet af ett falskt värde ligger väl ingen blott tomhet, utan ett gilvet innehåll af bestämd syftning. Derför knyter sig så naturligt med denna opinion om skolans bristsällighet äfven en önskan om reform håruti. Eder, Riksdagsmän! taga vi till vittne härvid — framför den till vår Konung — till Edra medständer. Se der, mine herrar! allt och ej mer med assiglen af denna middag. Frågan den gäller är en fråga af djup, vigtig och genomgripande betydelse. Må vi ej frukta att de ord vi uttalat eller uttala bär äro förspillda, utan frukt och vinst för vår sak. Nej! det uttalade ordet, om det innebär sanning — bar sanningens oemotståndliga makt att göra sig gällande förr eller sednare. Under denna glada förhoppning och denna starka tro på sakens egen nödvändiga utveckling bland ett tritt och upplyst folk och en upplyst styrelse, utber jag mig äran få föreslå en skäl, fall af lafvanda iIintracan Ames föga de aa U— —rrrrwWA tt — — noo—-—-—O---—— romOoooNnwndosO—— ———— ————————————