— 22— — 5 7 C0 4 70G, ohuruvida det hade den kraft ban uppgaf; ban askulle med tecknet på bröstet ställa sig inom oskottbåll och om jag icke träffade honom med amia skarpladdade studsare, så ville jag köpa altecknet. Herr pastorn gick derpå skamslat sin aCkos och kallade mig för en otrogen varelse. Separatförbundet, ioseende sin underlägsenhet, söker att, medelst tillbjelp af den reaktionära minoriteten i de liberala kantonerne, derstädes till sin förmån tillvägabringa en diversion. I kantonen St. Gatlen har det äfven verkligen utbrustit oroligheter, men, såsom det vill synas, allt för tidiga och obetydliga för att kunna gagna jesuitanhångarne, eller ingifva några allvarliga farhågor för de liberales framgång. besses uppmärksamhet har imellertid bärigenom blilvit väckt, och man torde således kunna hoppas, att de skola gora de af mörkrets anbang hopsmidda anslag om intet. Jesuiterne börja packa sig ur Schweitz, liksom om de bade en aning om det öde som torde drabba dem, i fall de qvarstannade. Det beter nu, att stormakterne, hvilkas representanter gjort sig i ordning att lemna Schweitz så snart borgarkriget utbrister, icke vilja intervenera utom för det fall, att de liberale, i fall de skulle segra, ville begagna sig af sin seger till omstortande af kantonallorsatiningen. NORRA ocH MELLERSTA ITALIEN. Påfven bar nedsatt en komwmitt till en revision af tryckfribetslagen. I Milano bar förefallit ett blodigt slagsmål emellan italienska och tyska soldater. De sorre förebrådde de sednare, att vara skuld dertill, alt de måste utgjuta sina bröders blod; de sednare beskyllade de andre för att hålla med solket. 46 Italienare och 3 tyskar blefvo sårade. I Ferrara bar den 44:de Okt. egt rum en konflikt emellan den österrikiska garnisonen och ipvånarne. Man ville ringa med stormklockan, och endast med moda lyckades det den populäre kardinal-legaten Ciacchi att stilla folket och bibehålla lugnet. Ännu den 15:de genomdrogo starka patruller till häst och fot hela staden. Vid Luccas införlifvande med Toskana frånskiljdes distrikten Pontremoli och Fivezzano, bvilka skola förenas, det förra med Parma och det sednare med Modena. Invånarne äro mycket missnöjde med detta förfogande och önska al själ och bjerta att komma uuder storhertigens af Toskana milda spira. Storhertigen bestormas äfven från alla hall med petitioner att gå dessa önskningar till mötes och utverka de begge distrikternes förening med Toskana. Detta torde dock bli ganska svårt, om icke omöjligt, enär de berörde distrikterne på visst sätt bilda nycklarne till mellersta Italien från Norden och säåledes äro ganska vigtiga i militäriskt hänseende, hvadan det icke är att vänta, att deras nya, af Österrike beroende beberrskare skola vara benägna att, om ock en betydlig ersättning erbjudes, asstå desamma. I Pootremoli bar imellertid längtan ester en förening med Toskana redan föranledt tumultuariska demonstrationer. Fivizzano är redan taget i besittning af hertisen al Modena. Sistnämnde furste skall hafva låtit ur fängelserna utsläppa ett stort antal lösdrifvare och på samma gång förbjudit sina undersåter bruket af skjulgevär. I sanning ett vackert prof på äkta landsfaderlig vishet! NEAPEL och SICILIEN. Underrättelserna från detta olyckliga land äro, om icke fullt så osammanhängande och hvarandra motsägande som tillsörene, dock långt ifrån upplysande och klara. Neapels stadstidning bade de 40 första dagarne af Okt. alls juga berättelser från provinserna, men som de ditsånda trupperne ännu icke återkommit, hade man anledning att antaga, om icke insurreklionens, åtminstone jäsningens fortfarande. Det är dock mycket både sannolikt och troligt alt insurrektionen ännu sortsar i Calabrien, om man ock hittills lyckats att förmedelst insorandet af det rysligaste skräckvälde afhålla Sicilianerne från vidare resningsförsök. I hela riket höra arresteringar och afrättningar till ordningen för dagen. Upprörande exempel berätlas på det tyranni, som utöfvas at de kongliga