Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1847, sida 1

aa sådana. Också hafva Peshsyän och Österrike redan helt och hållet afskaffat desamme. l afseende på systemet att afstänga de orter, som hemsoktis af sjukdomen och anbelalla lokala karantåner, hafva både ersarenheten och den hännedom, man eger om det smittande ämnets egenskaper, gilvit följande resultater: Ehuru, enligt alla anledningar, smitta blott ganska sällan inträffar och då under helt och hället enskilla förhållanden, kan dess tillvaro dock vara möjlig. Foljakteligen äro auktoriteterna nödsakade att göra afseende på denna möjlighet; men dock salund a, att icke derigenom förorsakas olägenheter , som kunna hafva svärare foljder, än sjelfva det onda, man velat undvika. Hvar och en bör således gilla att under sjukdomen, som till all lycka vanligtvis blott är af kort varaktigbet, man endast later den insjuknade personens anhörige, elter andra, som aro utsedde att sköta honom, omgilva hans sjuhlåger, det vill med få ord såga: att man så mycket som möjligt är, vundriker all öfverflödig beröring med den f farsoten angripne indivilen. Meu så snart, 1i följd al tilllrisknandet eller ett dödsfall, det onda försvunnit, är nyssnämnde försigtighets. mält ej mera behofligt, och konvalescentens alskiljande från hans omgilningar ock den lohal ue bebo, är öfverflödig. En så beskaffad karantän är tillochmed i mer än ett alseende skadlig, hvilket man lått kan inse, när man besinnar de binder, man lägger i vägen for Ulllrisknandet i det man för en längre eller kortare tid ålskiljer personer, söm äro vana all se och tala med bvarandra, och i det man sörhiadsar den arbetande klassen att sysselsättas med dess dagliga yrken, utan att beråkna, att hopÖrandet al siera personer i en trang lokal, hvilken ännu tillälventyrs är upptllu al osund lut, t forening med en PJyster sinnesstamnina, kan, längt ilrän art Pqvalva det onda, :narare hidraga att förlänga delsamiwa. Dessutom kan ett dylikt alskiljanda aldrig verkställas annorlunda, än bogst olulljhomligt, om det ock icke betraktades ur nåvon annan synpunkt, än hvad beträtfar läka re, hvilka man naturligtvis icke kan förvågra tvilltråde till de i karantan befintliga personer?na. För att blilva olvertygad om, att en si iorsigtighetl icke lorebvygger holerans utbredance, bebolver man blott betrakta slorhallanderna i Vv jen och Petersburg. I Wien I. ex., der konvalescenterne och deras omgilnvinsar aldrig varit underkastade nagon karantan, har anlalet al sjuke i förballande till solknummern icka varlt storre, ån i Berlin, der karantän var foreskrilveny; och i S:t Petersburg halva i allmänna institutet (sjukhuset?) slera personer plitvit angripna al koleran, esturu all gemenskap dem emellan strungt förhivdraides. Sedau en sjuk ullftiskvat, eller allidit, behölver man blott vidtaga de atgärder, som vanligen begagnas i alla smittosamma sjukdomar, neml. soreskrifva personers, ellekters och bebodda rums rening, medelst badning, skurning, vädring och rokning; men då sådant blifvit fullsjort, bor all vidare uppsigt Iran polisens sida upphöra.! Skålet hartill är mycket enkelt. Ilvarsore vill man införa karaptän? — For at undvika att personer, som kanske redan äro smittade, ima meddela det onda at andra, som ännu Väro friska. Men i sådant fall frågar jig: Hvad sorstar man med smittade personer? — Det är nödvändigt att här uppdraga en skillnad mellan de individer, som kunna antasas bära miasman på sig, och dem, sour bära den inom sig, d. v. s. mellan personer, som blott vytligt kunna medlora smittämnet, I buden eller vi kläderna, och dem, som redan insupit detsamma i de inre delarne, der del onda så illsägandes med den införlifvat sig. Hvad de sor?ra angår. är allt frönskiljande ofverslodigs: sor