tåcckligt att läta dem taga ett bad och ombyta klåder, samt att (om man så för godt finner) röka deras effekter, hvilket allt kan vara verkstalldt inom 24 timmar. Ilvad åter beträffar dem, som inom sig bära det onda, har miasman hos dem ännu icke någon smiltbar egenskap, ty det kan ej betviflas, och erfarenheten bevisar det, att under hela perioden af smittan är miasman i menniskokroppen såsom ett dödt PYArö, hvilket icke får någon fruktgifvande egenskap förr, än det fått sig meddelad en impuls ån organismen och utaf densamma blifvit Fäckt till lif, d. v. s: då sjukdomens första symptomer utveckla sig. Kopporna ådagalägga roch bestyrka sanningsenligheten af denna sats. Smittperioden, ända från ympningen och till seberns början, varar i denna sjukdom sju dagar, under hvilka de ympade personerna besinina sig fuflkomligt väl och icke äro farliga för någon. flydrophobien företer ännu längre perioder. Sålunda synes karantän vara öfverflödig älven sör personer, som inom sig hysa smittan. Ty ulan alt taga i beräkning, att, i anseende till sållsyntheten af sjelfva smillbarhelen, man at hundrade individer säkerligen skulle innestånga 99, som vore alldeles friska, är det tillräckligt datt taga nödiga försigtighetsmått först då, när sjukdomens symptomer börja att gilva sig iillkänna.? Samma skäl bafva hos mig grundat den osrertygelse, att de ställen, der koleran ännu icke Visat sig, icke böra isolera sig för att uleStaånga smittan, alldenstund ett slikt afsöndrande företer så ytterst svåra olägenheter för handeln och industrien, och då det i alla fall ralltid är tids nog, att vid sjukslomssymptomer:aas första varseblifvande alskisja den person, som af farsoten angripits. Må de Regeringar, som ännu framhärda i alt sammandraga sundhetskorlonger och påvyrka karantaner, ofta af 50 eller 40 dagar, laga i öfvervågande de anmärkningar, hemtade rifrån erfarenheten, hvilka jag har ofvan underslallt Allmänhetens bepröfvande. Vi tro oss nu tillräckligt hafva motiverat våra åsigter och anmärkningar, rörande det spärrningssystem mot koleran, hvilket vår Regering tyckes vara böjd för att sätta i verket. Vi vilje på intet sått bestrida dess goda afsigt med detsamma; tvertom erkänne vi den öppet och gerna; men på samma gång som vi det göre, tro vi oss älven hasva både fulla skäl och full rätt alt påyrka, det Regeringen noga ser sig fore och tager andra länders och styrelsers erfarenhet till råds, innan den vidtager åtgärder, som komma att förorsaka staten enorma ufgister och dess inne. byggare en olalig mångd olägenheter, utan att dock föra till det önskade målet. Det gifves här i verlden mycket, som kan göras i den allrabästa afsigt, men som liksullt kan hafva de allrasvärasle följder. Nödvändigt blir alltså, ej blott att taga i betraktande den förra, utan älven de sednare, innan man griper verket an. Minst af alla bör en Regering lata komma sig till last, att den handlar utan beräkning, endast ledd af den goda viljan, och allraminst då den, såsom uti ifrågavarande fall, kan grunda sina handlingar på en rik erfarenhet, och följaktligen icke är nödsakad att genom experimenter och stora upp: ollringar dyrt sorvärsva sig och folket densamma. —— — —— t— —