80 i samma kläder, utan ringaste sorsigtighetsmått, i kretsen af anhöriga, vånner och patienter. Likväl hafve vi bland en befolkning af 3000 själar på mer än fyra veckor blott upplefvat ett enda kolerafall. Och detta fall, i hvilket man väl upptäckt en synnerlig disposition för sjukdomen, i sörening med begångna dielsel, men ingen gemenskap med af koleran angripna personer, bör tillochmed minska fruktan, emedan icke allenast familjens alla öfriga medlemmar förblefvo friska, utan tillochmed den aflidnes mobilier och sjukbådd begagnades utan någon olägenhet. Samma lugnande erfarenhet bafva 47 närgränsande byalag gjort, hvilka, i likhet med oss, förblifvit utom kordongerna. NVII. Ui Moskau, der år 1834 mer än 400 koleralik öppnades och 4,690 blesvo begrafne, kunde man icke anföra ett enda faktum, som bevisade sarsotens smittosamhet, ehuru en mängd personer handterat, tvättat och klädt dessa lik. (Se D:r F. C. M. Marcus afhandling som de mätt och steg, man har nodigt taga mot Choleran. Manuskriptet till denna afbandling meddelades svenska ministern i Petersburg, i Sept. 1851. Hela denna afhandling går ut på att ådagalägga det haltlösa och mot alla sakförhållanden stridande i deras uppsatser, hvilka påstå att koleran är en smittosam sjukdom, och att den genom karansänsoch spärrningsanstalter kan utestängas. Författaren gör det äfven på ett så öfvertygande och segrande sätt, framlägger en sådan massa af fakta for sanningsenligheten af sina äsigter, alt den mest förhärdade kontagionist, så vida han icke vill disputera blott för disputens skull, måste medgisva, att han har rätt. Ilvad kolerans utbredningssått berråfsar, så yttrar han, alt ju mera man studerar detsamma, destomera blir man böjd för att antaga, det denna sjukdom, som genombryter alla skrankor, eller öfverstiger alla hinder, af hvad namn de vara måtte, hvilka man lägger i vägen för densamma, skall genomtåga hela Europa och smaningom, liksom alla andra folkepidemiska sjukdomar, blifva st ationär, samt att den, småningom aftagande uti intensitet, först då skaft försvinna, når en ny Jenners, eller kanske en annan Fran kslins snille uptäcker den hewlighet, som skall öom skall skydda menniskoslägtet för denna sörödande landsplagas härjning sar). XVIII. Uti en i Tagebuch der bhösart. Cho lera in Berlin 4835, N:o 42, införd ashandling yttrar bartajonslåkeren doktor Kock, att den, som på narmare håll baft tillfälle iahttaga koleran, skall finna, att den ofta plötsligt uppkommer uti en krets, i hvilken intet spår till densamma förut märkts, och icke heller sedan, buru innerlig gemenskap än må äga rum mellan den insjuknade individen och hans omgilning. bå nu så många tusende erfarenheter tala för kolerans miasmaliska och mot dess kontagiosa natur, hvarsore då yrka på kontagium frågar br K. Iluru vill man genom idten om ett kontagium förklara de många fall, då sjukdomen plötsligt upptrader uti alldeles friska omgilningar och, utan att vidare utbreda sig, alldeles försvinner? — Dessutom finner Herr K., alt emot ett enstaka fall, som kunde ega någon sannolibhet för att balva uppkommit af smitta, lorekomma bundrade, som bevisa motsatsen, och nyssnämnde enshilta fall kunna ändå låta sig fullkomligt förklara genom ett miasmatiskt meddelande, då deremot ett kontagium, som, enligt hvad dess ifrigaste försvarare medgifva, kanske bland 400 peroner finner blott en enda susceptlibel individ, alltid måste blifva ett högst tvetydigt kontagium. (Forts.) —— CTRIKES NYHETER.