venledes såsom elt faktum uppgilua sorhållandet med det kolerasmittade seglet hvilar på samma lösa och intetsägande grund. För öfrigt vet hvar och en, som härstädes med någon uppmärksamhet följde ifrågavarande sjukdoms gang och framfart, att kolerafallen allraforst insrälsade i skargården, och att bland de personer, som sarsoten först bortryckte, var en prest, hvilken visst icke hade kommit i någon beroring hvarken med segel eller Amerikasarare. Tredje frågan. 9sluru vill man förklara, alt, sedan sjukdomen psåält fast fot i landet, just och endast de delar af odetsamma, hvilka blifvit från de smittade orterna omedelst väl ordnade spärrningsanstalter alsondrayode, sörskonatdes för sjukdomen; deribland det folkyrika. af epidemier eljest som oftast hemsökta Skåne?) Vi svare harpå, all vi icke kunne finna detta sörballande mera oförklarligt, ån t. ex. det, all en mängd med Gotheborg, JOnkoping och Stockholm under koleratiden i förbindelse stå ende orter, der inga spårrningsåtgårder voro vidtagna, blefvo från den håtjande sjukdomen förskonade. — Insändarens uppgift, att endast de delar af landet, hvilka genom väl ordnade spärrningsanstalter blifvit från de smittade orterna afsöndrade, förskonades från sjukdomen, är längt ifrån att vara enlig med rätta sörhållandet; tvertom är den rakt stridande deremot, hvilket 1000:tals ännu lefvande personer kunna vittna. Bland den myckenhet till hands liggande exempel på oefterrättligheten af denna insändarens uppgilt vilje vi åtucja oss med att anföra ett enda, nemligen det, att af den mängd allmoge, som från närgränsande orter under koleratiden besökte Gotheborg, blef, så vidt kändt är, ingen smittad, eller medförde farsoten till sin bemort, då deremot på åtskilliga ställen, der man genom spårrningsanstalter sökte afsöndra sig från andra samhällen, ett och annat sjukdomsfall yppade sig. I skärgården anställde sarsoten svåra bärjningar; men der hade den, såsom sedermera blifvit utrönt, utbrutit förr, än i Göthehorg, och längre inåt kustlandet sträckte den sig icke. Fjerde Frågan. vMånne icke, för alt förbigå andra ej så nära till vhands liggande erfarenheter, de nu anförda berätyliga till den förmodan, att Choleran, man må kalla yäch miasmatishk så mycket man vill, skulle genom ovåäl inrättade och handhafda spärrningsanstaller, särdeles med tillbjelp al Sveriges isolerade läge, opkunna från våra ländamären ulestängas, i i fall, såvsom det tecknar sig. deana mordlengel nu snart våter sträcker sin fivet ofver Europas länder 27 Härtill svare vi bestämdt Nej och skole här nedan bjuda tillräckliga skäl för befogenheten af detta vårt utlatande. Femte Frågan. oMå härmed vara huru som helst, — månne det vej inverkar mera helsosamt på de rädda i landet vatt veta, det Regeringen uppbjuder alla krafter, psör att möjligen, med Guds hjelh, afhalla förodelosen, än förhållandet skulle vara, om man såge nederbörande, såsom lIandelstidningen tyckes önska, omed en verkligen turkisk resignation lemna all vpåt sill öde, och man således med nästan fullkomlig ysåkerket kunna emotse elt besök af den fruktade ygåsten 26 Ålven denna sista fråga måste vi, i öfverensstämmelse med våra förut yttrade åsigter och på grund af ojäfaktiga vittnesbord och fakta, besvara med Nej. Det är vär fullkomliga och innerliga ölvertygelse, att Regeringen, äfven om den ville uppbjuda alla de krafter, som stå till dess disposition, icke genom några spärrningsanslalter förmår utestänga koleran från Sverige, i den händelse, alt den skulle utbryta i Finland, Danmark och Norrige. Hvad beträffar den af insändaren med någon ironi gioda anspelning på den turkiska resignation, byvars läror han tror Ilandelslidningen bylla; så anse vi den vara, äfven för de rädda i iandet, vida mera hbelsvosam, än allt det sjesk och bråk, som åtsoljer de af honom förordade spärrningsätgärderna, och hvilka ensamt kunde vara nog, all hos de förskräckte framkalla eller åtminstone förbereda den fruktade sjukdomen. Ålven för rigtigheten af denna vår åsigt skola i .. i33 AA