I115u01 I CUnRJuA Jonne pr vyRlse ut 1091; uttala de den bestämda öfvertygelse, att kolerasjukdomen icke är kontagiös och att alla karantänsoch spärrningsanstalter äro ändamålslösa. VI. Äfyen doktor Delaunay, som år 1851 söreStod ett kolerahospital i Moskau och utom dess Skotte 250 kolerasjuke i privat praktik, förelade den i bem. stad nedsatta temporära medicinalkommhteen en afnandling, i hvilken han, på grund af gjorda erfarenhetsrön, ovilkorligt förnekar all smilltosamhet hos koleran och soljakteligen uttalar en förkastelsedom öfver alla spärrningsoch cerneringsätgärder. VII. Uti en i Allgemeine Zeiuung för år 1834 införd uppsats, rorande de resultater, till hvilka man i afseende på kolerans smittosamhet eller icke-smittosamhet kommit i Ryssland, förnekas 1) att koleran sortplantas genom kläder och bandelsvaror; 2) att den fortplantar smittämnet från person till person; 5) att den följer de stora sträkvägarne till lands och vatten, samt 4) att gränskordonger äro af någon nytta, utan tvertom skadliga sor de hinder de lägga i vägen för handeln och den fruktan, som de bland invänarne utbreda. — De, som hasva sett koleran (beter det i bem. uppsatts) tro icke på dess smittosamhet. 1 Moskau blir den ett föremäl för åtlöje, bvilken talar om ett kolerakonlagium. — Sannerligen: en sådan ofvertygelse uträttar i ett af koleran hemsökt samhälle vida mera, än alla spärrningar, karantänsanstalter, sundhetskordonger, recepter, medikamenter och läkare tillsammans sörmå uträtta! VIII. Uti en bilaga till Allgemeine Zeitung N:o 453 för den 8:de Nov. 48351, i hvilken besinnes infördt ett sammandrag al alla ditintills meddelade bufvudsakliga erlarenhetsrön, beträffande koleran i Ryssland, uppställas, bland annat, soljande satser: 4) Koleran meddelas och kringsprides icke genom varor; 2) Koleran kan på det hela taget endast betraktas såsom en epidemi. Om man än måste erkänna enstaka fall, då den verkat kontagiöst, så är dock smittsamhetsgraden i det hela så ringa, alt den på intet sätt kan i polisasseende komma i betraktande. 5) Spärrningar, kordonger och karantäner gagna rent af till ingenting, utan medföra stor skada; ja, bidraga långt snarare lill sjukdomens ulbredandc. 4) Spärrning af stadsdelar, gator, bus eller qvarter, tjenar till intet, utan ökar fast mera sjukdomen genom de bekymmer och den allmänna fruktan, som den förorsakar. 5) De bästa mått och steg, som de europeiske regeringarne kunna vidtaga, äro att med så litet buller som möjligt behandla frågan om koleran, undvika allt, som väcker uppseende, men tillika under tiden förbereda allt, som är af nöden i afseende på sjukhus och lakarebitråde. IX. Centralsundhets-kommittcen och medicinalkonseljen i Warschau förklarade båda, är 1851, koleran icke vara kontagzgiös, utan rent al epi demisk, och härledde den stora dodligheten från miasmatiska förändringar i atmosseren och från en vidt kringspridd ocb djupt inrotad proedisposition för sjukdomen. Såsom ett ytterligare stöd för kolerans ickesmittosamhet och tillika såsom ett ytterligare, ehuru indirekt, svar på dem af hr P. P. uppstallda 5:dje frågan, torde förtjena anföras, att den lilla gransstaden Podgorze i Polen under loppet af flere månader sorbles sorskonad från den rundt omkring densamma härjande sarsoten, och det oaktadt den under hela tiden hade jemu och obehindrad kommunikation med de kringliggande städerna i Galizien, der koleran öfver allt rasade, äfvensom med Krakau, der koleran anställde stora förödelser. Bevisar icke detta tydligt och klart att grundorsaken till koleraepidemien mäste sökas i vissa atmossöriska och lokala förhållanden; men ingaluuda uti en i denpa sarsot inneboende kontagiositet? Vi, liksom insändaren, blott sräga. XI. Uti en uppsats i aTagebuch der bösarligen Cholera in Berlin 18314, N:o 5, ulläter sig preussiske bataljonsläkaren Kock på följande sätt om koleran: Den, som sjell med egna ögon