Hvad kan och bör yrkas vid den blifvande riksdagen. Komunal-väsendets förbättrade skick. Den lag, som Rikets Stånder år 1841 föreslogo för komunal-styrelsen, och som Regeringen sedan med nägra inskränkningar utfärdat, var, sasom kändt är, iaskrånht till blott landsbygden och, enligt densamme, omfattar socken-nämndernas verksamhet egentligen solkundervisningen, fattigförsörjningen och allmänna hålsovärden. Uppdraget att vaka öfver sedlighet och ordning finnes väl uttryckt; men sättet är icke så antydt, att deraf mycket kan väntas. Dessutom är hela denna institution endast afsedd för socknarne, hvar och en för sig, eller på sin höjd sör ett pastorat. Nägon större omsattning deraf är ej ens ifrågasatt. Det synes likväl vara behösligt, att menigheterna mätte få en vidsträcktare rätt, att sjelsve afgöra och vårda sina lokal-angelågenheter. Det är ett vilkor för att ärendena skola blilva owfattade med nit och bästa omtanka, samt att den medborgerliga andan må kunna i samhällets rot verka till upplysningens spridande, allmän trefnads beredande och den medborgerliga frihetens beläs:ande. Att hvarje sorsamling eller socken afgör vissa ärenden vid sockenstämma och lemaar en viss del af sina angelågenheter till socken-uämndens uppsigt och värd, är ganska bra; men det är alldeles icke nog, för att motsvara begreppet om kommunal styrelse. På det att detta begrepp må kunna motsvaras af institutionerna, mäste folkstyrelsens verksamhet utsträckas så långt, all den, kraftfullt ordnande och kontrollerande, kan stå vid sidan af de kungliga läns-styrelserna. Först då blifver den så välgörande den kan vara. Det är således icke nog med socken nämnder, det måste äfven finnas en lansnammd, eller, i fall ej läns organisationen kan så ordnas, att länet blir mera koncentreradi, så måste der finnas två eller tre distrihtnämnder, allt ester den beqväraligaste afdelningen al länet. At dessa nämnder måste inrymmas ett deltagande i orternes polis, ekonomioch sinans-sörvaltning, hvilket nu dels saknas, dels, utösfvadt socknevis, aldrig kan blifva si verksamt, som om det vore öfverlemnadt ät en af ett större förtroende utvald myndighet. Skall någonsin i vårt land menighets-förvaltningen kunna blifva verksam och nyttig, så måste först och främst bildas enläns representation, hvilken samwmankomme nog ofta, för att kunna granska förvaltningen och besluta om länets allmånna angelägenheter; således minst en gång, men kanske lämpligast två gånger om året; samt en läns-styrelse, hvilken väl bufvudsakligen må lemnas i Konungens besallningshafvandes händer, men likväl så, att vid hans sida står en myndighet, läns-nämnden. utsedd af länsrepresentationen för viss kort tid, t. ex. 3 år, och som hvarje år till 13:del förnyas. Genom en sådan institution, hvilken genom tre stånds beslut och konungamaktens biträdande kan påbjudas, skulle grunden kunna läggas till den så mycket omtvistade national-representationens förbättrade skick. Val lagen för länen kunde nemligen blifva en god typ för den allmänna val-lagen, och bvad läns-nämnden betråfsade, blefve den af stor vigt för folkets politiska utbildning; ty i den skulle uppammas månget statsmannaämne, som nu, i saknad af verksamhets-sser, förblifver obekant och ouppmuntradt. Förslag till en sådan resormi kommunal:-väsendet sianes redan vid 4840 års riksdag afgifvet, ehuru Utskottet icke. då insåg dess värda, eller Stånden togo tillräcklig kännedom om detsamma. Det vore väl, om man nu ville lemna uppmärksamhet åt ämnet. Den fördel, som Norrige börjat erfara af sina kommunal-styrelser, hvilka i detta afseende äfven. kunde till ea del tjena oss till förebild, och den nytta, en nära liknande organisatian af francka danartamantal färvaltnin