Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1847, sida 1

gernvägarne i Sverige. Hos Red. har plats blifvit begärd för följande redogörelse. Aterkommen till Fäderneslandet anser jag för en skyldighet att med ett offentligt svar möta de frågor, som öfverallt göras angående den närvarande ställningen af jernvägssaken här i Sverige, och jag är glad att kunna det med vissheten af en fast tillförsigt om företagets sramgång. Förslaget? att anlägga jernvägar bär i landet, rönte, då det för 2:ne år sedan först framställdes, föga sympathi hos allmänheten, emedan man dels föreställde sig vårt land vara alltför kuperadt, för att tillåta en sådan anläggning utan oerhörda kostnader, och dels ansäg för en omöjlighet, att medel skulle kunna anskaffas till utförandet deraf. be undersökningar, som under detta och förlidna året blifvit verkställde, bafva emedlertid visat, det vårt land företer så ringa hinder för en jernbana, att på hela sträckan emellan Stockholm och Götheborg, ölver Upsala, Sala, Westerås, Köping, Örebro, Hult, Gullspång, Skölde, Falköping och Alingsås, endast nägra ytterst få punkter finnas, der arbetet medförer en större, ehuru med sorhållandet i de flesta andra länder ialla fall icke jemförlig, kostnad; och den fulländade aktietekningen för jernbanan emellan Cbristinehamn och Sjöändan, äfvensom den preliminåra för banan emellan Örebro och Hult vittna, att kostnadernas vid sådana företag icke längre finnas afskräckande. De ställen, hvarest å den redan bestämda och utstakade stamlinien emellan Stockholm och Götheborg någon svårighet möter, äro egentligen vid Partilled kyrka och Jonsered samt en och annan punkt i öfrigt emellan Götheborg och Alingsås; vid passerandet af Götha Kanal, och landthojden i trakten af Svartå bruk i Nerike, samt på elt par punkter emellan Sala och Stockholm. Alt uppgifva kostnaden för hela linien, är för närvarande naturligtvis icke möjligt, då afvägvingarne genom Westergöthland ännu icke äro fullbordade; men dessa kostnader skola ofelbart inom årets utgång låta sig bestämma. Emellertid är det mig en tillfredsställelse att kunna nämna, det presidenten i civilingeniörernas korporation i England, Sir John Rennie, hvilkens insigter såsom jernvägsingenior äro allmänt erkända, och som deltager i det svenska jernvägsföretaget, varit mig hit följaktig, samt att ban funnit läget för den utstakade linien särdeles gynnsamt, och detta till den grad, att han näppeligen i andra länder sett något dermed jemförligt, då vägens längd tages i betraktande. Han är nu sysselsatt med utarbetandet af den sorgfälligaste kostnadsberäkning för banan emellan Örebro och Hult, hvilken i anseende till dess egenskap, att, i sammanhang med ångbåtsfarten på Mälaren, lljelmaren och Wenern, bilda en förening emel