Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1847, sida 2

INSANDT.) Ehuruväl den i N:o 255 af Ilandelsoch Sjöfarts tidningen yttrade äsigt om karantänsoch spårrningsanstalters onyttighet till utestångande af cholerafarsoten, såsom bekant är, delas af åtskillige bade läkare och statsmän, fördristar sig dock insändaren, som är iatetdera, alt vara motsatt mening, och hoppas af llandelsoch Sjofarts-tidningens ofta tillsörene visade aktning för sansade motståndares skål, att en plats i tidningen iorymmes åt följande, i all anspråkslöshet framställda frågor, hvilka ösverlemnas till begrundniog al hvar och en fördomsfri läsare af tidningen: 1:o Om cboleran kommer i luften och, i trots af spårrningsanstalter, bemsöker länderna, hvadan kom sig, att under det quinquennium, då den sednast ölvergick större delen al den civiliserade verlden, ej någon slägt af den i närliggande länder förpestade atmospheren bann öfver till konungariket banmark, hvilket, efter hvad ins. vill minnas, helt och hållet, förskonades från besök af farsoten? Ar det sannolikt, att sådant blifvit sörhållandet, om de goda harantånsanstalterne i nyssnämnde land ej sunnils? 2:o Kan det bestridas, att det genom sorträlsliga karantänsanstalter lyckades Sveriges regering att tre hela år (1831 —54) utestänga den i Ryssland och Finland härjande, och derifrån nästan hela Europa olversvämmande sjiitian, och att först, sedan man börjat anse faran öfverstånden, samt i följd deraf blitva mindre noggrann med bevakningen, sjukdomen blef uti ett från Amerika bitkommet fartyg lurendrejad in i riket? — Och månne ej det sått, hvarpa den här vann insteg, nemligen detigenom, att personer, hvilka till tvättning från nyssnämnde fartyg emottagit ett segel, bvari choleralik varit insvepte, blefvo af sjukdomen angripne och vidare utspridde densamma, tydligen rojer sjukdomens contagiösa egenskap? 5:o Huru vill man förklara, att, sedan sjnkdomen sätt fast fot i landet just och endast de delar af detsamma, hvilka blifvit från de smittade orterne medelst väl ordnade spärrningsanstalter afsöndrade, förskonades för sjukdomen; deribland det solkrika, af epidemier eljest som oftast hemsökta, Skåne? 5:o0 Månne icke, för att förbigå andra ej så nåra till bands liggande erfarenheter, de nu anförde berättiga till den förmodan, att choleran, man må kalla den miasmatisk så mycket man ) Ins. har särskildt hos Red. anhållit, att ofvanstående uppsats måtte skyndsamligen blifva i tidningen införd. Den emottogs i går och erhåller i dag den åskade offentligheten; så till vida hafve vi alltså gått hans önskningar till mötes. Hvad åter beträffar de svar, som han önskar få på de af honom framställda frågor, se vi oss nödsakade att nppskjuta deras afgifvande till en annan gång, då bättre tid och utrymme dertill gifves. Vi kunne imellertid försäkra insändaren att agömdta på intet vis skall blifva aglömdt, a utan att han i sinom tid skall få se att vi kunna bjuda skäl for de af oss i mändagsnumret af denna tidning framställda åsigter.