Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1847, sida 1

2—— — ——2 — — L I 0 lanka Rikets Ständer icke tveka, att, vid uppgörandet af sitt förslag till tulltaxa, konseqvent tillämpå hvad jag här osvan anfört. Ssänderna böra icke alskräckas utaf den befarade minskningen i tullinkomst; ty det är säkert, att tullinkomsterha skola på det hela snarare förökas, om man ock medgålve full tullfrihet för alla rudimaterier och för industrien behöfliga artiklar, samt blött med en ringa afgill belade sorbrukningsartiklarne. Men om ock tullintraderna under de första åren förminskades, fylldes lätt denna brist genom bevillningen af förmögenhet och inkomst, endast åtgärder vidtogos, som betryggade det allmänna, all de enskilte verkligen utgjorde de andelar, de borde erlägga. Men om det äfven icke genast läle sig göra att påräkna full tullinkomst, så skulle det söga betyda, om riksgäldskontoret intill derpå följande riksdag finge genom lån fylla slatsverkets beliof af den åtagna lullbevillaingssumman; ty det lif, som ett liberalt tullsystäm skulle gilva handeln och näringarne, medförde snart en sådan sörökning i rörelsen, alt statsinkomsterna på flera sätt forökades och på det hela lemnade ell större ölverskott, som beläckte de tillfälliga utläggen. Man bör boppas, att denna sak, som är den lättast och snarast utförda af alla de här omordalle, icke skall längre lemnas åsido, eller kunna bortblandas af de enskilte interessenas organer. Den är ett ibland hufvudvilkoren för befordrandet af folkets materiella välstånd, utan hvilket beklagligen alla åtgärder för dess moraliska och intellektuella framsteg blifva mera fromma önskningar, än sannolika förhoppningar. Älla redlige män böra således sorena sina bemödanden att lästa representanternes uppmärksamhet på nödvändigheten af, alt i denna angelägenhet uppfatta sanningen och strida för hennes seger. De böra så beslutsamt uttala det länge — länge hos svenska allmänheten rådande sånkesätiet i denna del, att den representant, som underlåter sin pligt, icke kan vänta sig att undgå det mos raliska ansvar, hvilket ett sådant brott mot allmänna förtroendet bör medföra.