Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1847, sida 1

FR Sr rt —— A SS Tr Fe sagna och befordra, allmänhetens välfärdsangelägenheter. Då de nga sörsatiningarnes allmänna syftniog varit ett lossande af de tvångsband, som en föråldrad lagstiftning lagt på den individuella verksamheten, kan det ej vara min mening, alt Rikets Ständer böra klandra dem, eller fordra några sådana förändringar, som på en gäng skulle förflytta oss till ett slags laglöshetstillstånd, innan lagstiftningen hunnit att i de här olvan antydda vigtiga national-angelägenheterna framföra oss till ett bättre samhällsskick: Men då man redan insett en stor del al de svårigheter för myndigheter och enskilte, hvilka otydligheter och ofuliständigheter i dessa förordningar vålla, och då säkert redan anförda besvår öfver vägrade ansökningar utvisa en hel hop brister deri, så anser jag att Rikets Ständer böra skynda, alt hos Regeringen anmäla behofvet af de ändringar och förtydliganden, som behölvas, för att man må närma sig till eu verklig handelsoch näringsfrihet. Att här ingå i en speciel pröfning af denna sak, skulle föra oss in i en vidlyftighet, som icke är förenlig med dessa artiklars syfte, hvilket endast är att i allmänhet antyda hvad Riksdagen horde företrädesvis behandla. Tillfälle der iill framställer sig bäst, då riksdagsmännens säkerligen i mänga riginingar anförda anmärkningar komma att sramläggas. IUIvad som i synnerhet torde böra dervid noga besianas, är alt få Regeringens uppmärksamhet fästad på lokalmyndigheternas olika sätt att tyda författningarnes ord, äfvensom på nödvändigheten, att städernas polis-förlattningar och enskilla beskaltningssätt i hvad de röra handel och närins måtta — ÅFsgens handelsoch nå ingsråttighet blilva en verklighet, måste ordningarne i ståderna blifva for den gynusammare; rymligare saluplatser dem anvisas, 0. s. v. Skall de obemedlades näringssrihet blilva en sanning, så måste alla utlagor till städerna för handel och näring endast kunna utgöras efter samma grunder som 2:dra artikeln af allmänna bevillningen, för bebållen inkomst; all annan grund är för dem nediryckande och obillig. i Slutligen måste man vara betänkt uppå, att, om de nuvarande lörsattningarnes föreskrifter, angående läroår, mästerskap, burskap, o. s. v. skola bestå, underlätta möjligheten för dem, som lida al de gamle skråanhångarnes öfvervigt i Föreningarne, att skyndsammare och utan så stora kostnader kunna påkalla lagens biträde. ——. — AA — INERLHAHEN NN Vi DER. Från Stockholm, Civilstatens brer fullmäktige hafva d. 4:ste d:s sammanträdt och utgöras af följande personer: ordförande hr presidenten m. m. Westerstrand. Fullmäktige: för delegarne i hufvudstaden: bir kanslirådet m. m. Ulfsparre, kLigsrådet m. m. Zeipel, protokollssekteteraren Mazer, expeditionssekrelerare m. m. Brandström, expeditionssekreserare G. Wåhlberg, kamrer Nisser, kanslisten W. F. Dalman, kamrer Stenberg, kammarskrisvarne Nyberg och Engelbrecht. För landsorten: for Götha hofrätt: hofrättsrådet S. A. Lothigius; för Skånska hofrätten: assessoren T. H. Munck af Rosvnschöld; Stockholms län: t. f. landskamreraren B. U. P. Normelli; Westmanlands lån: assessoren Revel, Kronobergs län: provinciallåkaren doktor Billengren; Södermanlands län: länsbokbållaren F. Indebetou; Örebro län: häradshöfdingen F. Welin, Gesleborgs län: landssekrelteraren O af Geljerslami: Westerbottens län: provinciallakaren aoktor, .. Hay; Malmöhus län: bäradskotdingev F. Centervall; samt Norrbottens län. lagman N. Pi Kallenberg. Från kalmare, Blekinge dam: Gotheborgsoch Bohus län saknades fullmäktige. Till sekreterare antogo brr fullmäktige v. bär radsböfdingen G. af Sillen. — — —— —äa — — — — — — — — —