Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1847, sida 1

— — 2 arbetaren af det på L. J. Iljersas förlag i öfversältning utkomna sammandrag af ifrågavarande arbete på ett nätt och enkelt sätt vetat att undvika. Men den, som låtit narra sig, det är vår rektor, som bär verkligen atrogete återgifvit orieinaeis blunder, — At anförtro Försynen sitt framtida uppeställe, såsom den värde öfversätlaren, pag. 8, läter berr C. göra, är sannerligen ett splitter nytt talesätt, som väl ingen annan än ban kunde sinua sig vid att begagna. Vi bafva bittills sida för sida genomtråkat detta oefterrättliga opus, utan att dock på långt när till granskning hafva upptagit alla de, redan på dessa älta första sidor förekommande, större ocb mindre bockar ; ty det skulle en tidnings inskränkta utrymme icke halva medgilvit; men vi inse redan nu, att, om vi, derest tålamodet stode oss bi, äfven blott på detta sätt fortlore med granskningen hela boken igenom, skulle syndaregistret i längden vexa till en volym, inemot lika dryg som sjelfva öfversätiningen. Vi se oss fördensku!l nödsakade, att framdeles taga slumpen till vår ledare och blottaframhalla de mustigaste godhitarne och de mest abderitiska omeningarne. På sidan 43 stöte vi då på följande ljusa och rediga mening: eMan ansåg detta likväl härröra mera af kärlek till fader och moder, än att det var för hans egen skull. A — 4 Yalmående till sina omslandighelera, hvilket uttryck förekommer pag. 20, är en ny språkvändning, af hvilken uppsin narcäran tillkommer herr rektor Kullberg. — Läser man början af sidan 25, så väcker det en icke ringa förväning att erfa ra, att, då familjen C. var färdig till afresa från egendomen, vagnarne med deras saker hade anländt några dagar förut; men förvåningen ohas ansenligt, da man af originalet finner, att engelska ordet to left blifvit öfversatt med anlända. På sidan 28, der det heter, att Percival tyckte mycket om att erhålla undervisning, emedan ban af naturen var ganska efrågvisu, synes den oförliknelige olversättaren icke känna, att ordet frägvis endast kan tagas i en dålig bemärkelse, och att det i god bemärhelse motsvarande ordet är vetgirig. Vill man halva en profbit på tavtologi, så torde följande (sid. 30) vara så god man kan önska sia: oKort derefter skickade han ett bud med konstapeln med anhållan att få göra kapten Lumley ett besök, och kort derefter sich han befallning elc. a Genom det å sidan 55 forekommande ordet: eforbunden emot er, a dokumen erar olvetsåttaren ater sin förmåga att uppsinna nya konstruhtionssätt; skada bara, att de smaha något af abderism. Att, såsam olversättaren å sidan 56 gjort, återeilva rahing broad side med ett eftertryckligt gladt salatt2) lag, i stället för ett lag långskepps, utmärker åtminstone icke någon synnerlig bekantskap med de engelska sjötermerna. Tillfälle till somma anmärkning erbjuder sig, sidan 59, der man läser följande owening: Portsmouth var inom ett par timmar med sin pris på slup färdig att segla med konvojen, men tnnu back för att invauta fregatterna ete. llär vid lag tyckes dock något vara uteglomdt, och får således felet måhånda skrifvas på glömskans eller distraklionens räkning. — Den stackars grammatikan sår på samma sida äter en väldig örfil, då det beter: Slutligen till Alfreds stora glädje kom det upp, hvilken (glädjen?) Åså snart som kulan blifvit uttagen etc. — Logboard (loggtafla) år, pag. 40, tvenne gånger olversatt med lodbräda, ett ord, bvars bemärkelse det blir sorbehället den oförliknelige öfversättaren sjelf att förklara. — Inom ett utrymme af mindre än 30 rader ha vi på sidorna 42 och 43 åter tvenne grammatikal-bockar och et prof på tavtologi, nemligen: en mängd, som önskar alt bli använda; Alfred kun de anse sig som sri från ljenstgöring på skeppet och kunde solja med sina föräldrar , samt kapten Lumley bad berrskapet anse admiralitetshuset (märk det egna öfverallt förekommande stafningssåttet al detta ord!) stå till sin tjenst . Å sidan 45, der det heter, att Dartemm th cp alade af meden avd bris