ter, som största delen af våra nuvarande grundskatter, vår tullbeskattning, hvilken för vår handel och ekonomi medför så stora uppollringar; vår charte sigillatce afgist, som försvårar rättvisans åtnjutande för de obemedlade klasserna, och hvilka sistnämnde skatter dessutom aldrig kunna uppbäras och kontrolleras utan de öfverdrilnaste kostnader, som åter måste drabba de skattdragande allena; tages derjemte i betraktande det, att det nya, enklare beskattningssättet erbjöde en stor lättnad i rörelsen och i uppbörd, samt på flera sätt minskning i den enskiltes utgifter; beräknas slutligen, att sjelfva beskatiningens samband med folkets allmänna trefnad och förkofran, eggade medborgarne och uppmuntrade styrelsen, att på allt sätt vårda sig om framgåendet till ett förbättradt samhällsskica och ett förökadt välstånd: så skulle säkert ingen tänkande och sosterländskt sinnad man draga i betänkande att offra på såderneslandets altar en, äfven större, andel af sin behällna förmögenhet och inkomst, tryggad som ban derigenom vore, alt beskattningen icke ingrepe i hans välfärd, icke förminskade hans kapital och hans arbetskraft, icke bidroge att utarma hans medborgare och att derigenom omgisva honom sjelf med ohyggligheterna af nöd, sjukdom, brott och allt slags elände. Äro dessa allmänna åsigter af ämnet grundade; förtjenar saken den uppmärksambet, som det vill synas: så kunde den blifvande riksdagen göra nationen en omåtlig tjenst genom beredandet af en plan för införandet af ett nytt beskaltningssystem efter ungefär dessa bufvudgrunder. Alla de dertill erforderliga materialier linnas; och om man riktigt anordnar prölningen af de enskilte taxeringsuppsisterna, samt i sista instansen, allt efter omständigheterna, tillåter edgång eller läter edsvurne män afgöra frågor om taxeringsbeloppen efter förelagde bevis, och i annat fall efter sin egen öfvertygelse, så skulle säkert fördelen af systemet snart visa sig. Ingalunda får man bedömma saken elter nu brukliga taxeringar; ty dessa äro så bristfällige, att bevillnings-förordningen synbarligen illuderas. Skulle äter Rikets Stånder icke anse sig kunna nu omedelbart företaga skattereformen, så vore det åtminstone ett stort steg, om de utfäste belöningar för de två eller tre bästa förslag till ett på dessa grunder uppgjordt beskattningssystem, hvilka förslag inom ett år till Rikets Stånders fullmäktige i riksgaåldskontoret kunde aflemnas, samt förordnade att dessa fullmäktige skulle afgilva eget yttrande deratver v anuringar beredas i de (1 af Regerinsssormens 22. 59, 60 ocn , hvilka så olämpligt specificera skatte titlar, och sålunda skulle kunna förklaras, såsom niadrande en behoslig reform i skattevåsendet. A.—