Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1847, sida 1

embets-babel skulle då ramla, och en god al vår stats sinanciella och administrativa fc string dermed upphöra. NN Skulle väl allt detta icke vara värdt att tänk på, äfven under det man kilvas om representations-reformen. Våra bröder Norrmännen hafva genast efter en fri statsförfattnings och en enkel, sann folkrepresentations införande, lyckats att alskaffa sin, våra jordeboksoch hemantalsräntor motsvarande, Matrikel-skyld.? Nåväl! skulle då icke våre konservative vilja visa, alt vår stånds-representation kan erbjuda åt nationen samma välgörande och kloka frukter som den norska solkrepresentalionen? Och om desse Herrar ej göra det; om de i denna allmogens liss-sräga visa sig osena, ensidiga, egennyttiga och ilskna, blilver ej då just agitationen af denna skattereform en ökad anledning för Svenska folket, att framkalla den representationsförändring, som — lätom oss icke insösva oss i fåfänga sorhoppningar, — ändock aldrig sker förr, än en allmän, kralilull opinion hos den stora massan af landets verksamme och lånkande män förenar sig att fordra den af Regeringen såsom en belig pligt emot ett folk, hvilket ståndssplitet utarmar och försvagar ; en pligt, som en gång måste uppfylläs , utan afseende på enskille interessens rällsförgatne påståenden och klagorop. VI. Antagandet af en rättsenligare beskattningsmethiod, efter förmögenhet och inkomster. Man må nu grubbla i beskattningsväsendet, buru mycket man vill; söka afväga de olika beskattniogssällens mer och mindre inbillade verkningar på nationalförmögenheten och de enskillas; bjuda till att bevisa personal-afgillers, konsanning, att det åb hevllSiflers. m. fl. nytia, het och inkomster som slutligen skattebeloppet utgår. (Åf intet blir intet, — ader Ingenting är alt taga, har kejsaren förlorat sin rätt Man kan genom kapitations-afgilt eller mantals-penningar bringa arbets. och tjenste-klassen, alt utlägga för sina personer, lika mycket, som den rikaste mannen i samhället; men emedan arbetet och tjensterna beböfvas, för att de, som äga något, må kunna få inkomst deraf, Så blir det ändock arbetets förläggare och busbönderna, som ytterst få betala personal-utskylden, emedan dagspenning eller lön måste förböjas, så, att arbetaren eller tjenaren lår qvar, hvad han bör eller bebölver. Likaså kan man, genom beskattning af yrken, genom tulloch accis-laxan, genom lösen förstämpladt papper, m. sl. indirekta beskatt. nings-sätt, låta vissa klasser eller kategorier i samhället förskjuta dessa skattebelopp; men de taga ovilkorligen sin skada igen al de andra, som behöfva anlita yrkena, förbruka varorna eller begagna rättegångseller embetsverken lor ott skydda eller öka sin sörmögenhet eller iakomst. Alla dessa slags uphbörder, uttvingade ifrån båll, der de likväl icke kunna utgöras, utan ati återtagas af andra samhälls klasser eller kategorier, välla blott en skadlig ryckning i rörelsens gång; och som enhvar, så mycket han kan, söker undandraga sig olägenheten, måste dels, der det ske kan, mänga undersles ilrågakomma, dels staten ådragas störa utgilter för kontrollerna, på det att dessa underslef skola blifva så ringa som möjligt. För befolkningen medföra de äfven en stor olägenbet, då de primitiva utläggen af dessa skatter med svårighet utgöras ar de ringare och fattiga hlasserna, samt dessa icke så lätt kunna af patroner och husbönder skaffa sig godtgörelsen derför, då deremot de förmögnare lättare utgöra dem och säkrare kunna återtaga sorskotten af förbrukare ech afnamare. En hop formaliteter äro äfven förenade med dessa indirekta pålagor, som ofta vålla, att de mindre kunniso och obemedlade klasserna råka att blifva oskyldigt lidande, Slutligen befinnes uppbördsoch konud