Article Image
POYZCrskapet 1 Jerni bar inskickat en adress till påsven och förklarar sig i densamma redoboget att utgöra alla de utomordentliga pålagor, regeringen ban finna nödiga för försvaret af fosterlandets oafhängighet. Osterrikarne hålla fortfarande staden Ferarra besatt, men icke så få poster hafva blilvit indragna. På underrättelsen om påfliga truppernas anmarsch begaf sig kommondanten, grelve Åuersperg, till kardinal-legaten Ciacchi och förklarade konom, att kan icke läte någon päslig militär inrycka i sladen, innan han dertill erhållit order af sina sormån. Derpå ville kardinalen naturligtvis icke gå in. En ordvexling uppstod, och kardinalen undanbad sig vidare besök af österrikare samt förklarade att, om grelve Åuersperg framdeles hade något alt meddela honom, så finge det ske skriftligen. — Ferraraboerne söka att göra lifvet för Östertikarne så otrefligt som möjligt. Utrop sådana, som följande: aNi måste bort, icke allenast härifrån, utan tillbaka öfver Alperna, derifrån ni kommit!4 höras rätt ofta. Vid den strid, som nu uppstått emellan osterrikiska och påsliga kabinetten beträffande berraras besäuande, torde det icke vara utan intresse alt erfara något om stadens belägenhet. Place eller icke place — så lyder den tvistiga frågan. Ferrara ligger i nårheten af de osunda sumpiga trakterna vid Po, och är en ovanligt vidsträckt, men förfallen stad. Hela gator äro obebodda och bevuxna med gräs, och palatsen stå der ödsliga och tomma såsom sorgliga vittnen om en försvunnen härlighet. Emellan staden och det ställe, der Po passeras, är en knapp halltimmes väg. Citadellet ligger i sydöstra ändan af staden, och ehuru beläget på flacka slaltet, beherrskar det likväl staden i följe af dess upphöjda byggnadssätt. Staden är visserligen omgilven al en förfallen ringmur, som måhända på ett helt sekel ej undergått någon reparation, men han, efter nuvarande krigskonsts begrepp anses för ingenting mindre än befästad. Från Livorno skrifves under den 6:te dennes. )et är omöjligt att beskrifva det jubel, den glådjeyra, som fattat befolkningen i dessa trakter. Tusende sinom tusende tåga de i rotar och leder, arm i arm, gamla och unga, fattiga och rika, civile och militärer, med fanor af alla slag jublande genom gatorna. Icke blott männer, utan äfven fruntimmer visa sig i processionerna, uti plutoner med standarer i spetsen, alla smyckade med band eller hokarder al toskanska, päsligRa eller italienska särgorna. Ingen oordning stör detta uppvaknande af italienska nationaliteten. Det är liksom om en blixtsträle farit i den stora massans bröst och hojer sinnena till ädlare känslor. Ja, denna endragt skall höja Italien. I detta folk ligger fröet till något stort. Det är väckt, detta frö, måtte det ledas till något godt! I dag strömmar massan till Pisa, hvarifrån en inbjudning anhommit. I öfvermorgon blir en dupbellest i Livornoo, till hvars firande göras stora förberedelser. Ålven i Genua halva den S:de dennes egt rum särdeles lifsliga ytrivgar al den uppvaknade italienska nationalkänslan. Enlist privata underrättelser från Neapel ariper insurrektionsandan i detta uselt styrda rike allt mera omkring sig. Insurgenterne i GCalabrien bestå al inemot 300 smårre band, hvilka föra eit ordentligt guerillaktig. kesningen har alven sträckt sig till Apulien. Insurgenterna utgifva en tidning under titeln a Bullettino dell armala di Calabria. be till Calabrien skickade linietrupperne gå dels osver till insurgenterne och vägra dels att slås emot dem. harabiniererne äro till antalet försvaga och kunna ej eller röra sig i bergsklyherna med sina hästar. På Sicilien råder den största jäsning och på flere punkter bafva redan betydliga excesser lorosallit. En i Marseille utkommande udniog tillochmed berättar, att det på Sicilien och isynnerhet i Messina redan gatt så längt, att det torde bli svårt, om ej rent af omöjligt för regeringen att kufva upprorsandan. Blod hade flutit. Folket i Messina skall rest sig i massa och i början tillkämpat sig några fördelar; men trupparne hade dock, sedan de hemtat sig från

21 september 1847, sida 2

Thumbnail