KORB ESP (D Å B ENS.Stockholm den 14:de Sept. Sedan riksdagsmannavalen nu äro kande, uppsör man på mänga hall de vidunderligaste beräkningar på den blifvande tiksdagens utseende. I synnerhet visar sig Svenska Minverya, med en anspräksfullbet, som suga motsvaras af kända förballanden, pårakna att den skall blifva en reaktionsriksdag emot 1840 års principer, byilka, Såsom man väl vet, under vsorhoppnings-riksdagen (s844—45 visserligen invaggalles af de lojala lorr-ammocoa, så att de ej läto höra mycket al sig, men duck hos svenska folket halva sådana sympatbier, eller rättare, voro ett saädant uttryck al folkets, ifran 150) och 4825 ateruppvahnade hanslor och tänkesätt, att de alldeles icke byarken då, eller nu, huana qväfvas eller bortyrångas. Att älven inom andra nyancer af det konservaliva partiet, än den, som Miuerva representerar, man hyser ungesär samwa soredtallningar, är vål och lemligen förklarligt — ty mängden tror hvad den önskar; men älven de torde ansenligt missråhna sig. Da man betraktar sammansättningen af Bondeoch Borgarestanden, halva dessa ett ganska bestämde utseende, ooktadt de ensbilla soll, som under sadana lorballanden, hvari vi nu belnua oss, icke kunna forekouunas. Onekligen tolva de berge eu sjeltståndghet och en srisiunad verhsamhet, som icke lata belara, att nagon sorgåtenhet af det dyrbara hallet skall komma deras umjoriteter till last. Jag har sorut nämnt, alt den allmänna opinionens inverkan på dem i alla sall är sa stark, alt det beror af nationen sjelf, att, i det alseeudet, betrygga sig om dessa sina representanters pligtenliga handlingssätt i de vigii gare frågorna; och wan bör derlore iche misströsta om, alt ju denna hällt af Rikets Ständer skall göra sin skyldighet, så vidt man under vara ofördelaktiga förhållanden han fordra det. Huruvida prestestandet i detta fall, såsom en och annan vill tro, skulle vara något mer boppgilvande, an förut, vasar jag ej pasta; tnen nagon medsorlighet bör man vål dock hos Get kunna förutsätta i de mera ingripande sragorna. bet beror likval mycket af det sått, hvarpa Regeringen behandlar en del reorganisationssravor, samt på det allvar, som de andra ofrälse Standen visa. Adelns utseende kan mag svarlizen veta, sorr ån utskoltssältningen egt rum. Men nog inses lätt, att man ifran Vissa nall sokt och söker försäkra sig om Riddarhuset, sa mycket ske han. I denna plan ingar patlagligen den nu paggende militär-riksdagen; ty nagot på samma gang besängdare och wera likt de dohtrinärt-konservativa statsmanna:asigterna, än det nu i verket salta försök att få armböens fullmäktige alt ropa på räntans förbojande, sinanssystemer och tvangsatgarder, för att bettygga kassor och kapitalister om en såker hög råuta, kan väl knappast pasinnas, om ej for att, sedan man lagt ut åteln, locka korparne i försatet. Skulle man på det sättet kunna få en agitation inom den militära delen at adeln, tor nagot sadant, overkstallbart, sinancielt mal, så hade man åtminstone äter på Riddarbuset en så politiskt sorstockad pluralitet, som man kunde önska. Det reaktionära partiet hade då hopp om, att der kunna adagalåsga sin kraft, och under sorespeglingar af det Bjornstjeraska sond-syslemet och det llartmansdorslska anslagsoch räntesystemet, kunde utskottsvalen gå för sig, i dess anda. Det står nu imellertid alt se, om armeens befäl nappar på kroken. Man bör hoppas, att det inser orimligheten af alt för några pensions-inrättningar och några löntagare-interes. sen söka förvrida det naturliga loppet af kapitalernes flod — inseende att allmänna räntans nedsättning är en naturlig följd af de stora kralter, som utveckla industrien och produktionen, och som omöjligen kunna hämmas eller tvingas, utan att hela samhället derpå måste lida. bet är belt naturligt, att de klasser mest skola lida, hvilka endast från staston ocrh icke från den