Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1847, sida 2

— Ty värr, jag har haft den i flera månader och kan icke blifva den qvilt. Dessa ord kommo mig att darra. Jag hade tillbragt hela natten i en sebersjuks säng. Jag var icke sen alt komma ned till stranden af hafvet, som syntes mig icke hafva vallen nog för all rena mig från sjukdomsämnet. Min fruktan var dock onödig, och jag slapp åter undan med blotta torskräc kelsen. Några limmar sednare lagade jag mig i ordning till en öfverfart till den lilla, vid ostfrisiska kusten belägna ön u angeroog. Den lilla slupen satte äfven snart till segel och stack ut i sjön. Vi hade motvind och det gick en hög sjö. Men Helgoländarne erkännas for de bäste sjömän på jorden, och jag hade äfven tillsälle att derom blitva ölvertygad. Ingenting är att förlikna vid den snabbhet och precision, med hvilka alla manövrer utfördes. bet dröjde också icke länge, förrän vi voro framme vid Wangeroog, hvarest jag tog en vägvisare, som vid ebbens inträdande skulle ledsaga mig till sasla landet. Vi hade att passera en sma. hafsvik; men vädret hade blifvit lugnare, och det föga djupa valtnet räckte oss sällan längre än till knän. Elt stycke från Karolinensyhl lemnade jag min vägviel sedan han noga beskrifvit mig den riktning 3 hade all följa. Rättande mig efter hans anvishiög var, trädde jag in i det första hus, som erbjöd sig Tör mina blickar och hvars egare för mig blifvil skildrad såsom en obra och pålitlig karl. Jag fann några små barn och en qvinna, hvilken jag bad om något att äta. I samma ögonblick inträdde äfven mannen. — Laga två äggpannekakor, — sade han, — jag skall imellertid söka alt skaffa litet vin. Verkligen var han ock snart tillbaka med en halfbutelj temmeligen drickbart vin, som jag jemte de begge pannkakorna förtärde med stor appetit. Imellertia sräg ade jag. om det icke funnes någon lägenhet till Aurich, en 3 mil från Karolinensylil belägen stad.