Hvad kan och bör yrkas wid den blifvande riksdagen. Då i en korrespondensartikel (se N:o 201 för den s:ste Sept.) jag i korthet antydde en del ; angelägenheter, som, näst efter den allt annat i vigt ölvervägande frågan om national-representationens ombildning, borde blifva föremal för de snart sammanträdande Rikets Ständers uppmårksamhet, stödde jag mig derpå, att dessa frågor voro af beskallenhet, att regeringen och enshilla riksstånd, om ock i många fall spliltrade och obenägne för deras lösniug, likväl genom allmänna tånkesåttet skulle kunna förmås dertill, blott detta visade sig allvarligt och bestämdt. Jag förblilver vid deona tro och anser dessa ämnen vara af den ingripande beskafsenhet i värt samhällsskick, att, om de bringades till skyndsamma och konseqventa beslut, den eljest så svårlösta representations-frågan sedan skulle lättare kunna få en lycklig utgang. Då likväl mången torde anse det vara nära nog omöjligt, att af de lyra Stånden vänta den enighet, som erfordras för att tillvägabringa dessa reformer, är det måhända en pligt att närmare ulveckla de skäl, på hvilka jag grundar min förtröstan, att de skulle kunna genomföras. För detta ändamål vill jag här söka framlägga de åsigter, jag derom hyser. Ehuru det ej läler sig göra, att i en tidningsartikel utveckla dessa ämnen så, att äfven tviflaren kan bringas till deras antagande, torde de korta framställningarna vara nog, för all väcka en välvillig uppmärksamhet på desamma. I. Allmänna undervisningens skiljande från kyrkostyrelsen. Redan år 4800 utgjorde denna sak ett föremål för Rikets Ständers öfverläggningar. I den skrilvelse, hv rigenom Rikets Stånder då begärde aundersökning af läroverkens tillståndo, och Regeringens åtgärd atill undervisningsanstahternas efter tidens upplysning mera lämpade shicko, inneböll det förslag, som Ständerna öfverlemnade, en sådan tanka. En särskild direktion eller eberedningo skulle förvalta ärendena under stalsI i I I ; i sekreterarens ledning, o. s. v. Nodvändigheten 2 FAN AAA — af en sadan åtgärd later sig lätt inse. Så länge undervisnings-angelägenheterna icke utgöra en särskild styrelsegren, skola de aldrig omfattas med det nit, den odelade uppmärksamhet och det medborgerliga syfte, som erfordras för deras utveckling i tidens anda och efter en stigande upplysning. Forblandningen af skollärare-personalen och prestershapet skall leda till ständiga olägenbeter, såväl för undervisningsverken som for församlingarna. Dessa olägenheter äro redan så väl bekante, genom de anuvarande lörhållardena, att all vidlyftigare utläggning derom är obehöflig. Jag kan derfore gerna ölvergå genast till granskningen af, huruvida några egentliga binder äro i vägen för en sådan åtgärd. Genom den grundlagsförändring, som år 4840 antogs, rörande statsrådets organisation, har konungen nu friare hånder än förut att fördela ärendena inom statsdepartementen. Förut voro de ärenden, som angå areligionen, ecklesiastikverket, allmänna uppfostran och sattigvårdeno ovilkorligen förenade under en föredragande. Nu kunna de skiljas. Således finnes det intet binder i grundlagen. Hvad Rikets Ständer angår, hafva de alemnat vården om den allmänna uppfostran till verkställande makten odeladt (se ofvannämnde 4809 års skrifvelse), och om än detta är i visst afseende rätt betänkligt, samt, i fall national-representationen vore elt sannt uttryck af nationens vilja och tänkesätt, saken visserligen borde annorlunda betraktas, så är det imellertid säkert, att de tre Stånden, om ock presteståndet kämpar aldrig så ilrigt deremot, kunna besluta allt, hvad som erfordras, för att sätta Regeringen i tillfölle att bilda en särskild styrelsegren för allmänna undervisningen och skilja presterskapet ifrån -. 2 1 — 2 — all AlinnaAn KAP ss — 2—