en oljd af intruetionen för bemäldte embele af den 5:dje Augusti 4809, konungens besallningshalvande i förenämnde län algilvit utlätande, med hemställan, huruvida det af landskamereraren Holmgren uti besvären emot konungens besallningshalvande begagnade skrilsätt kunde för honom ansvarslöst aflopa; och har derefter advocalsiscals-embetet slutligt yttrande i wålet aflemnat; gifvet i Stockholm den 8:de December 4846. Kongl. kammarrätten har låtit sig föreläsas handlingarne i detta mål; och som konungens bosallningshafvandes utslag, i hvad detsamma angår landskamereraren Holmgrens sorpligtande alt ersätta oltvanomförmäldia 300 Rdr, innefattar fråga om så beskalfadt tjenstefel af kontrollerande sjensteman, som, jemlikt 3:te 2. 5:dje mom. uti kongl. Maj:ts för Kongl. kammarrätten den 15:de Oktober 4831 utfärdade instruction, skolat hos Kongl. kammarrätten anmälas för att al Kongl. kammarrätten, efter åtal af dess advokatfiskals-embete, omedelbarligen pröfvas; alltså och emedan vid det förbållande, att advokatfiskalsembetet härstädes förklarat sig icke ega fog att talan om ersättning af berörde 300 Rdr emot landskamereraren Holmgren lullsolja, det icke tillkommit Konungens befallningshafvande att ingå i undersökning och bedömande, huruvida betalningsskyldighet kunde llolmgren åläggas, men Konungens belallningshafvande icke desto mindre i sådan undersökning sig inlåtit och dömt slolmgren att medlen ersätta; ty pröfvar Kongl. kammarrätten, med undanrödjande af öfverklagade utslaget, skäligt visa målet åter till Konungens besallniugshafvande, som bar alt, sedan Konungens besallningshafvande tillsett, buruvida andra omständigheter än de, som utgjort föremål för advokatfiskalsembetets bandlägning och yttrande, ligga i vägen för afskrifningen, utan binder af sitt förra beslut, frågan om alskrisning al oftanämnde medel genom nylt utslag, i owerensstäwmelse med lorsattningarne och sakens beskafsenhet, afgöra samt utslaget, derest afskrilning beviljas, kongl. kammarrättens prölning underställa, men i annat sall hit insända. llvad angår landskamereraren Ilolmgrens hemstållan om handlingarnes öfverlemnande till justiliekavslersembetet för vidare behandling, sinner Kongl. kammarrätten anledning icke förekomma alt dertill lemna bifall; äfvensom Kongl. kammarrätten anser landskawereraren Holmgrens i besvären nyttjade skrilsätt icke vara af sådan beskaffenhet, att detsamma till ansvar föranleder. Emot Kongl. kammarrättens ofvanberörde beslut, i hvad detsamma angår målets återlörvisping till Konungens befallningshafvande, ega serskildta besvär ej rum; men den som åt detta utslag i öfrigt icke noies, är obetaget, alt deröfver bos Kongl. Maj:t i underdånighet anföra besvär, bvilka böra innan klockan tolf å sexlionde dagen efter häraf erhållen del, till sinansdepartementets expedition ingifvas, med dervid sogadt, behörigen styrkt bevis hvad dag del af utslaget undfången är, så ock, af den onskilde parten, borgen af tvenne vederhäftige män, de der, en för begge och bägge för en, borga för den kostnad och skada, Kongl. Maj: kan känna besväranden skyldig att gälda. Och skall hvad bär ofvan föreskrisvet är fullgöras, vid älventyr, att besvären i annat fall cj komma under nådig pröfning. År och dag som förr skrilvet står. På Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts vägnar: AUG. VON HARTMANSDORFF. C. II. Fahnehjelm. a — — —— UTRIKES NVHENYEEZ.