fredliga solkförbindelsen ölverhöljd med hedersbevisningar. Tillochmed i Neapel belsades ban med entbusiastiskt jubel. Från Italien begaf sig Cobden öfver Triest, Wien och Prag till bjertat af Tyskland, hvarifrån ban nu begilvit sig till Norden, till Rysslands hufvudstad, och snart väntar man i Stockholm, Götheborg och Köpenhamn få se den store mannen och egna honom sin byllning. Den mans yttre, hvilkens biografi vi här ofvan i ett kort sammandrag meddelat, svarar i många fall icke till den id, som man i allmänhet gör sig derom. ben väldige talaren är af en mager, svag och något nervös komplexion. Hans drag äro fina; hans sysionomi vitinar om moderation och lugn med en liten anstrykning af bestämdhet. Ilans yttre soreter, med ett ord, icke något belallande; det ligger Snarare något intagande än imponerande i detsamma. Man bar ofta förundrat sig öfver, alt en så svag kroppskonstitution har varit i stånd att uthärda så utomordentliga själsoch kroppsansträngningar. Cobden har ofta under loppet af en vecka tillryggalagt 4,500 engelska mil och hållit tal i sex olika folksammankomster. Hemligheten af hans fysiska styrka ligger imellertid i hans utomordentliga återhållsamhet och måtta samt i bans lyckliga förmåga att kunna sofva när som helst det bonom så lyster. Men hemligbeten i hans moraliska styrka ligger icke blott i öfverlägsenbeten af hans snille och hans karakters orubbliga fasthet, utan äfven i den anspråkslöshet och jemnhet, som uppenbarar sig i allt hans väsende. Sjell fri från all stolthet, har han aldrig sårat någons såsänga, och midt under den sjuåriga sörbittrade parlikampen har han icke ådragit sig en enda personlig fiende. Detta är måhända af allt hos denne utomordentlige man det mest beundransvärda. Slut. A s ccqautt