Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 september 1847, sida 1

conment ! call vid nästinstundande parlamentssa ö derhälla segren. y e Till det sorestäende vallälttåget begärde ban fördenskull af föreningens anhängare en summa al 230,000 pund sterling (omkring tre millioner riksdaler svenskt banko) och inom några få dagar var den samlad. Och vu, saker om sin seger, kunde Cobden afgilva föreningens ultimatum i följande ord: aSen ! sedan halltannat år arbetar jag för a vallrägan, och jag är fallt förvissad om att vi auti valagitationen hafva en häfstäng, medelst ahvilken vi fullkomligt och för alltid skola rycka aden politiska makten ur händerna på den moanopoliserade jordegendomsaristokratien och lägga aden i händerna på Englands wedeloch induastriidkande klasser. I en strid om interessen aokan en förnuftig logiks sprak icke göra sig agållande bos vära motstandare; men vise vi adem tydligt och klart, att vi befinna oss i beasittning af majoriteten, och de endast af minoeriteten, så skall deras opinion rubbas och deras system störta samman I ruiner, o Och i sjellva verket bade han älven talat sanning. Robert Peel och en stor del af hans anhängare erkände, att de icke längre kunde motstå allmänna opinionens makt. Men i stället för att tillika med minoriteten duka under, tog Sir Robert sjelf initiativet, brot med ultra-toryerne och förklarade frivilligt och högsinnadt att ban för lramtiden icke betraktade sig sasom en minister för det eller det partiet, utan såsom Englands minister, samt att han icke kände några andra lorpligtelser, än den att sörja för statens säkerhet och folkets vällärd. Samtidigt härmed sörelade han parlamentet det berömda program, hvari ban sorklarade, att ban ville lägga handelsfriheten till grundprincip för Englands nya tull-lagslistuing, med hvilken en ny tidsälder i den engelska handelspolitiken tog sin början. Den kamp, hvilken till följe bäraf uppstod mellan de olika partierna inom parlamentet, tillhör Englands mest minnesvärda parlamentariska strider. Väl höjde sig ännu röster och utsoro i de mest skoningslösa och bittra uttryck mot den trolöse ministern och hans förslag; men segern var icke längre tvilvelaktig. Billen gick igenom med en majoritet af 97 röster. Knappt hade den af öfveroch underhuset antagna billen erhallit kunglig stladfästelse, sorränsoreningens direktörer, till elt antal af 300, den 2:dre Juli 4846 försomlades i Manchester och enbälligt förklarade deras. stora association vara upplöst, sedan den hade ernått målet för sin verksamhet. Att längre fortsätta vår agilationo, yttrade Cobden vid den sista solksammankomsten, askulale blott vara att i vår krets insora tvedrägtens ademon. Det är, ett nödvändigt vilkor för vår amoraliska natur, att en organism, sedan den aluslpordat sina funktioner, liksom öfvergår i en cannan slags existens, antager en annan form coch väljer en annan krets for sin verksamhet. avår Organism skall nu upplösa sig och dö; amen den ande, som bolt och verkat inom deaasamma, förblilver odödlig och skall genomtränaga alla jordens nationer; ty den är rältvisans coch sanningens ande, den är fredens och den goda viljans ande bland menniskorna. Cobden sjelf, som, af soreningens vänner och anhängare bland nationen, för sina outtröttliga bemödanden erhöll en belöning af 100,000 (1,200,000 R:dr b:ko) lemnade skadeplatsen för sin verksambet och reste till Franhtike, der han i Bordeaux och Paris firade nya triumser och utsådde nya srokorn af sin lära. Från Frankrike företog han en resa till Ialien. Genua emottog honom med passande hedersbevisningar, och i Rom, midt emot Capitolium, der hejsarne sordom firade sina triumler öfver und erkufvaFr Anfj,A 4