Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1847, sida 1

— — — mansbrukare, och deremot mång a andra förmögenhetsinnehafvare htilagne; hvadan en förän. dring af detta stadgande synes vara påkallad, helst det belopp, som på denna grund kan komma i fråga alt uttaxeras, efter det omfång sattigvården genom denna förordning sått, kan blifva ganska drygt, i Till endast fromma önskningar torde man väl få räkna den, att Rikets Ständer uti blifvande nya bestämmandet för bränvinsbränningen och bevillnings-afgiften för densawma ville egna inkomsten deraf uteslutande åt fattigvården, som dermed säkerligen dock endast återfinge en liten del al hvad denna förderfliga handtering åstadkommer till pauperismens och proletair-antalets ökande, som på landet altid är kännbarast i orfer, närmast belägne de olycksaliga storbrännerierne. En större sörhoppning gör man sig deremot, att Rikets Stånder komma att lemna frikostiga anslag för allmänna arbeten, så mycket som möjligt spridde öfver hela landet, alt kunna anvisas ät dem, som sakna arbetsförtjenst. (Forts.)