Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1847, sida 1

OSS —pa2k-p— n ä—— 88 till bogsta graden åf förädling, så vidt möjligt är. Man synes dervid gå tillväga på det sätt, att man jemsor slutsummorna af de relativa värdena, och räknar t. ex. så, att om 400 censner råvara betalas med 4000 R:ur, och 100 centner förädlad vara betalas med 100,000 Rdr, så uppstår en vinst al 99,000 R:dr, Emot den ytliga åsigt, som betecknas med detta kalkulationssätt, äro tre högst vigtiga anmärkningar att göra. 4) att den större summan ofta kan hafva lemnat en ringare verklig behallning, ifall man noga beräknar, huru stor forädlivgskostnaden varit. bervid gäller alldeles icke säsom motinvändning att förädlingen sysselsatt ett betydligt antal arbetare och gifvit dem underball, ty detsamma kunde ju hafva varit händelsen, om verksamheten varit rigtad åt ett annat ball och ofta mera naturligt och således mera varaktigt och mera viastgilvande. 2) Alt ett råämne möjligen kan tillika utgöra föremål för en snart sagdt obegränsad utförsel, under det alt det forädlade vanligtvis snart uppnår sitt maximibelopp. Siledes ser man att råämnet mojligtvis kunde gifva största både netlobehällning och bruttobelopp vid utförseln; men det boktadt har man låtit dära sig af det nyss omtalade kalkulationssältet. — Ännu vigligare bevekelsestund anse vi liaga i följande: 5) Råva uproduktionen lemnar i allmänhet betydligt mindre rum för arhetssordelningen och således mera tilllälle för menniskans omdömes fria verksamhet vid arbetet, hvraraf följden måste bli (såsom erfarenheten också gifver vid banden) att. de wenniskor, söm sysselsätta sig dermed, utgöra ett i sedligt afseende bättre folk än de, byilka, under deras användning vid den högre industrien, dela maschinens ode alt gålla och begagnas endast såsom qvantitet, hvarigenom de också få sin inre menniska nedsati till samma kategori som maschinen. När nu härtill asses hvad vi nyss anförde, att ofta nog för den klassen af varor, hvilkas förädling man pådrifver, ehuru den slutliga beballningen och verkliga vinsten deraf torde vara ringare, produktionen af råvaran måhända kunnat uppdrisvas till mycket högre summariskt värdebelopp med särskildt antaget större relativt ölverskolt och bebållning — så blir resultatet af det onmärkta förfarandet så mycket mera i ögonen sallanle. Men öfvertygelsen i denna punkt är likväl af gammalt rotfästad och seg — stroligtvis ännu mera besästad af den så ofta olyckligt wissanvända sormeln, två gånger två gör lyra, ehuruväl i detta, såsom i tusende sall, det kan bevisas att två gånger två gör en hals, gör en sjerdedel, eller två, sex, Åe. I ofverenstämmelse med hvad förut är sagdt, kan icke en uppmuntrad näringsgren betraktas såsom fri. Den bar icke uppvuxit på grund af sin inre möjlighet, eller nödvändighet; dess grund är blott nyckfsullt anbragt och säledes ofri. Men det är tydligt, att de kapitaler och öfriga arbetskrafter, som varit ledda till en sådan produklion, deremot, i fall sådant icke varit händelsen, visserligen skulle hafva egt en annan produktiy användning och, i allmänhet sägdt, varit ledda till näringar och företag, hvilka legat naturligast och lättast för begagnandet. Nu deremot hafva dessa icke blifvit bearbetade, och således lidit en inskränkning genom den onaturliga uppmuntiran som blifvit en annan närings low. På det såttet ser man, huru näringsfriheten lider intrång genom uppmuntringssystewet. fluru uppmuntran: i stort föranledt en forvridning i hela produktionsväsendet och alstrat den rysliga skillnaden i sormögenhet, hvarigenom pauperism uppstått; hörer till Hvad förut är sagdt om missförstånd af rikedomens nalur. Deana sida, ehuru ännu vigligare, sörbigås här. Huru sörbudssystemet yttrar sig är allmännare bekant, men några ord må egnas derät. be esentligaste sält, uvarpå Je visa sig äro; i 1:0. lämmande af utländska handeln ,. för: nämligast införseln omedelbart — men ulförseln