Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1847, sida 1

under sitt grus både vän och fiende, både dem som halva och icke bafva några interessen alt arbeta för och bevaka, Belåtenhet med tingens nuvarande ställning kan icke eller förorsaka ifrågavarande sl illbet; ty i resormväg stå vi, med några få undantag, på samma punkt nu, som för trettio år sedan, då man först med något allvar bör jade att påyrka en hop nodvåndiga förändringar och förbällringar i värt statsskick. Detta påyrkande bar med bvarje riksdag förnyats, utan alt egentligen medföra något annat resultat ån det, att frågan icke förfallit, och att en mängd bevis för fordringarnes rättmätighet blifvit tramlagde. Ännu qvarstär värt för långe sedan af förnuft och ersarenhet uldomda represan ationssätt i all dess osormlighet; ännu har den vigtiga srågon om läroverkets skiljande från kyrkan och sörsättande i ett tidsoch åndamålsenligt skick ej blifvit algjord; ännu suckar vår handel och vår industri under pro: hibitioniswens jernok; ännu har ingen sorenkling i värt skatte ock uppbördsväsende egt rum; ännu har ingen austalt fogats till en jemnare fördelning af de skottbordor, som så tungt bvila på den jordbrukande allmogens skullror; ännu måste landet underhålla en stor stående krigshär; ännu har ingen indragning af en hop onödiga embetsmannaposter egt rum; ännu lahorerar vår administrativa, kriminella och financiella lagstillning med: en mängd osormligheter och brister, o. s. v. — Något skäl ijll belitenhet med det närvarande kan sålunda ej förefinnas. Att söka orsaken till den rådande politiska stillheten i misströstan om att vid den instundande riksdagen kunna uträtta något af vigt i nationens interesse, vore att beskylla landets valmån antingen för feghet, eller lör bristande omdomesstormåga; ty feg måste alltid den kallas, som misstrostar om; alt, i striden för solkets rättmätiga fordringar, kunna verka något till dess fördel; och bristande omdömesförmåga mäste nödvändigt förutsättas hos byar och en, som ej inser, alt nationen genom ett kraftigt, insigtssullt och enigt borgareoch bondeständ, tillika med de minoriteter, som i de begge andra stånden böra kunna påräknas, äp j stånd att vid den instundande riksdagen homma den politiska våägshålen aft sjunka på sosormvännernes sida. Öch hvarifrån skulle väl denna miss röstan, eller, bvad som är detsamma, denna feghet och denna bristande omdömesför mås ga, så der ett tu tre hafva kommit? — vi åminstone äro lika litet i stånd altulgrunda det, som vi tro på eller befara dess tillvaro. — Aut det liberala partiet inom landet till sitt antal är det starkaste, derom kan icke vara mer än en mening. Lika säkert är, all det har stora inlelligenta krafter att sätta i verksamhet. Må valmännen blott med nit, allvar och värma före stå, all, sig och sina andra medborgare till gagn, framdraga och använda desamme! Segren kan då aldrig blifva oviss. ; Hvad nu beträlfor den godtrogna sörtroslan, som valmännen kunde sätta till Regeringen och hvilken således kunde anlagas vora en af orsakerna till den rådande stillheten, s sto vi ingen sädan fortröstan ega rum. Nulionen bar alliför mycket och alnför länge läålit dåra sig med förboppningar om att från de styrandes sida erhålla det bistånd, som den till ett ändamålsenligt ordnande af sina angelägenheter behoölt, alltför länge. i dem hlitvit sviken, för alt den änyo skulle räka in j samma föryvillelse, Gerna medgilyes, all på Sveriges ihron för närs varande sitter en konung, som både eger och förtjenar att ega sitt folks kärlek ; men händelser balva dock under hans styrelse limat, hvilka visst icke varit egnade att ingilya fullt stronde till hans minister. Så i. ex. var det sält, uvarpå den s. k. fepresentationskommjueen sammansalles, ingalunda af den beskaftenhel, att det