Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1847, sida 1

Cå Å HHEH E EB OÖ G. En Hd af mycken vigt och betydelse bar intrådt: Svenska folkets röstberättigade medlemmar skola i dessa dagar sammanträda-tför att bland sig utse ombud vid det instundande tiksmötet. Mårkvårdigt nog hör man dock i allmänhet knappast talas derom annorlunda, än i sörbigående. Nagot lil och rörelse i och för riksdagsmannavalen, några diskussioner beträffande vigten af desamme, såsom i hög grad iufluerande på fäderneslandets framtid och dess innebyggares välgång eller osård, alhöras ej. Hvad kan vara orsaken dertill? Manne liknojähet2 eller belåtenhet med tingens nuvarande ställning? eller misslröstan om att vid den blifvande riksdagen kunna uträtta något af vigt i nationens interesse? eller en godtrogen förtröstan på att Regeringen under loppet af densamma nog skall sammanjemka de söndrade meningarne och styra allt till det bästa? — Eller månne man i djupaste tysthet rustar sig till en afgörande strid, en kamp på lil och död med dew, som under loppet al så många årtionden (för att ej säga århundraden) motarbetat och bekämpat hvarje steg på reformernas bana? — Litom oss underkasta dessa vira, här ofvan sramställda, frågor en någo närmare ernnskningl Alt antaga li hn Öjd heten såsom grundorsak till den rådande politiska stillheten, vore detsamma som att påsta, det nationens röstheräuigade medlemmar hade förlorat. all känsla sor sitt lands och sioa medborgares interessen, det vill med andra ord säga, all det. vore dem helt och hället likgiltigt antingen nationen ginge sin stamtida lycka eller undergång till mötes. Men sjelfva egoismen, denna den starkaste drifsjeder till nästan alla mennishans handlingar, uppreser sig emot ett sädant förhållande och sorbjuder det att ega rum, af det enkla skäl, att det helas delar. skulle gå under på samma sång som det hela sjelf ginge under, En nalion består nem ligen af en samling individer, hvilkas interessen och fördelar äro så nära förenade, att de icke i mas a kunna lösslitas ifrån hyarandra, utan att bereda bela nationens och följaktligen äfven de enskilta individernas osärd. Visserligen hunna söndringar i interessen till en tid ega rum, ulan att det belas bestånd derigenom genast eller ögonskenligen botas; men ju flera dylika söndringar, som inträsla, desto mera undergrälves det stora hela, och vid den sista störtar det tillsamman, begralvande