Om fänmgars färbädtring). Vi återkomma till kolonisations-idden. Man här i sednare tider, helst srån England, användt kolonisation, både åt osotvunna och åt brotislingar. Pet förra lärer väl alltid varit sormånligt, det sednare deremot har icke vunnit vexande förtroende. Men skålen dertill äro alldeles skiljda från bvod här bör komma i fråga. Det är deportation, som i England utgör holonisations-idgens tillämpning. Genom kolonisationens användande såsom straff, hvilket är håndelsen med engelska systemet, kän icke samma ändamål vinnas. Det har dessutom det selet mell sig, all, vid användning pa bestämd tid, föranleda ofantliga Kostnader med frame och åter-transport, hvarvid man får till: baka samma bolvar som förut, endast kanske något mera förvildade, och under tiden vaggado ar förhoppningar utaf den gamla arten inom des ras lil. Eu sådant system kan icke annat än vara högst osordelaktigt. Såsom lifstilsdeportation kan man vänta någon perkan defaf, men blandningen med en annan befolkning bibehäller minvet al sängens egen Samhafisställaing; sörflyttningen till etteberrligt klimat innehaller mes ra lockande än afskräckande verkan på brostslingens sinne, Med elt ord: man bar nästan alla omständigheter emot sig I Nederländerne och Belgien har man försökt inhemska kolonisationer för satiga. De hafva på sått Och vis lyckats i det förstnämnda landet, wen i det sednare blifvit alldetes tanvårdade — såsom det tros, till en det af seag till alla institutioner från den tid, staten var lörenad med det förra viket. I flollamd ar likväl bibebhålländet af principen bostat betydliga summor. Tillställningen är den, att man på en jordmån, som bulvudsakligen är on ullvättad basfssandbotten, odlar och bosätter fattiga perso. ) Forts och slut från N:r 1614.