Nya Svenska Rarmnassem-. Då denna samling är amnad at utgöra en buhett af de yppersta blommor, som för närvarande växa på den svenska romanlitteraturens fält, så eger man isynnerhet rätt att vänta, att sörstlingarna deribland, de, som skulle gilva ett begrepp om det hetas värde, som skulle isynnerhet väcka läsarens båg att tillegna sig denna skatt af viller skönhet och rikedom, borde, om icke framsör alla utmärka sig genom dessa egenskaper, atminstone icke silva något mindre gynpande begrepp derom. Svenska romanlitteraturen är icke mer nagot barn, som man far sorlåta minga slags brister för dess ungdoms och oersarenhets skull; hon är på en hast nära nog hunnen mannadldern ; hon fyller den läsande verlden med sina alster och räknar ibland sig namn, värdiga att ställas vid sidan, om icke at dess heroör, ätminstone af dess fortattare al andra ordningen, och denna läsande verld väntar således med skal, särdeles at dess parnass, na goming redbart godt, och hon gor det framför allt af de gamla och väl ackrediterade firmor, som äro ställda främst, liksom för alt bilda samlingens elitkorps. De halva på sitt sätt atagit sig förbindelsen, att liksom gilva ton och fårg at det hela. Låtom oss se, huru de albördat sig denna förbindelse mot allmänheten! Öfver ttu Carlns arbete, En natt vid Bullarsjön, tyckes domen redan vara fillen. Man är skaligen allmänt ense om, att del icke lyckats. Man bar funnit det liknande de flesta mycket länga personer, hvilka ej kunna bära sin egen längd, utan bojas och svigta derunder. Det är dock icke endast dess längd, som vållat detta missbde; orsaken får isynnerhet sokhas deri, alt förf. vägat sig ut på et sålt. der hennes krafter ännu voro oprösfvade och der de beklagligen icke bestatt prolvet. De såkallade syltpingsromanerna äro på en gång den sväraste och olacksammaste genre, emedan de på sitt sätt alvika från romanens egentliga mal och gifva sig in på moralfilosolien ; de sordra en på sammå gång mer än vanligt stark och lätt hand, alt bade underhålla läsarens interesse, som begär alt roas, all vaggas in i en behaglig atmosier af blomsterdoft och tanhehvila, samt tänkarens högre anspråk. Men i fall nu syftet rent af förselas, i fall förf. misstagit sig om sitt mål, om vägen dit, ifall hans teckningar icke återgilva bilderna igenkänliga, t föll särgläggningen är mörk och otydlig, så motverkar han sitt eget åndamal och trottar och misshagar, i stället att på en gang interessera och upplysta. Man synes vara ense om, att detta är fallet med Natten vid Bullarsjön. Helet får likväl skrilvas icke mindre på ämnet, än på tors:s räkning. Ilon ville teckna en al lidens epidemier, hon ville gora sin roman till en slags moralisk läkare-bok, bvilken skulle bli bevisande och undervisande; hon hade den olyckan, att således välja just det ämne, som af alla var minst egnadt alt roa, som inneholl det allra minst poöriska element af alla möjliga romanämnen, som det ersordrats utomordentliga krafter alt lyfta från sin prosaiska tyngd, att dölja dess vanskapliga obäkligheti diktens rosenslöja, att undvika att neddragas al denna tyngd och sjelf ledas vid denna obäklighet. Man måste dock erkänna, att hon ärligt ansträngt sig, för att undvika detia missöde, att hon osverallt, der hon ej stält under den menliga inflytelsen af ämnets natur, visat sig värdig sitt sörtjenta namn, och att man saledes har rätt att finna henne från denna lilla aberration på en osorsökt bana nästa gång återkowma till den så ärofullt betrådda, till teckringen af den natur och de karakterer, der hon är hemmastadd och der gifva oss nya taflor, villnande om mästarehanden, ett återvändande , hvartill man på sorhand lyckönskar både henne och allmänheten. Herr Mellin har undvikit detta missöde. Han har ej gilvit sig in på någon ny bana; han bar