Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1847, sida 2

omfattades, tycktes icke hafva någonting öfrigt för en annan. Det beholdes verkligen vida mer än vanliga krafter, för att väcka afgudadyrkarnes uppmärksamhet. Att vinna deras bifall och förtjusning, ansägs för omöjligt. Då visar sig oförmodadt en ung sångerska, som skördar samma triumfer, som Jenny Lind, och berättigar till samma djersva och stora sorhoppningar. Matbilda Ebeling var dock icke alldeles obekant för publiken. Redan vid 44 ärs ålder, gaf bon, såsom fortepianospelerska, några konserter i Stockholm å stora börssalen, hvarvid bennes ovanliga färdighet och precision på det högsta losordades. Hon hade sält en grundlig musikalisk uppfostran. Af sin gudfar, den berömde, men för tidigt af döden bortryckte, kompositören Brendler, erböll hon undervisning i barmonieläran, hvarester hon tog lektioner i fortepianospelning hos de utmärktaste lärare på den tiden. Redan då log en vacker framtid emot benne; men vackrare, än hon sjelf hade hoppats, skulle denna framtid blifva, ty hvilket intrument öfvergår väl menniskorosten? Isrån det ögonblick den unga intagande konstnärionan lärde känna sin röst och de resurser, som deruli förvarades, lemnade bon sorlepianot och egnade sig åt den dramaliska konslen. Hon beträdde tiljorna, kom, sjöng och segrade. Mozarts Trollflojt och Don Juan voro de första operor, hvaruli bon uppträdde såsom Pamina och Donna Anna.? Sjelfva Jenny Lind bade ej förmått uppehålla dessa begge rent klassiska partier, ty det är egentligen i den nyaste romantiska skolans produkter, hon är måstarinna. Med Mathilda Ebeling kunde dessa theaterstycken gifvas 42 ganger hvardera för goda bus, något som icke ens varit fallet vid deras första uppsättning. Som Alice i Robert, och Agatha i Friskysten har bon jemväl skördat de storsta triumler, oaktodt minnet af Jenny Lind ännu är så färskt. Uppmuntringar äfven från andra båll än publiken bar bon ej heller saknat. Af II. M. KoDungen erholl bon för sin sång i det al Å. Blanebe till firandet al Tegners minne sorlattade tillfällighetsstycke ett dyrbart smycke af briljanler, samt al kongl. theater-direktionen en rik sillvertoilett jemte en större summa penningar. Den konsert, hon gaf i Stockholm, till sormän lör sina fattiga föräldrar och syskon, och hvilken hedrar bennes goda barnsliga bjerta, hugnades och på det lifligaste omfattades al den tacksamma publiken. Mathilda Ebeling ämnar, liksom sin stora föregangerska, sullända sina studier i Paris och belinner sig nu i Gotheborg, hvarest hon länge varit våntad, och der man nu i morgon hoppas sä höra de toner, som fortjusat Stockholm och gjort henne vårdig Jenny Linds lediga plats. A —