SO KHORBRESPONNIID ENS. i Stockholm d. 23:dje Juli. Posutaniogen i dag meddelar Kongl. Majas öppna nådiga Bref ull Rihets Sån ler, angående det al dem uisalta lagtima riksmote i hufvudstaden, den 15:de November innevarande är. Det är dateI teradt den 17:de dennes, och i sin lydelse enligt med hvad som 1828 och 1840 egde rum: en erinran om hvad Rikets Ständer med grundlagsenlig rätt sjellve gora, nemligen riksdlagskallelsen. IIVad harom är att säga, har redan är 4828 blilvit nov sagdt. Sker det, för att inbilla vederbörande embetsmyndigheter, alt de icke utau en sadan Reg:s anmaning äro skyldige alt be-orja valen, så är det ett olagligt beteende, som inger ett onodigt misstroende. Sker det verkligen i tro, att det så bor vara, är det ell misstag. Om det äiskall vara ett bevis på godkännande af det gamla systemets åtgärder, så visar det beklagligen en likadan ömtalighet och skuggrådsla som detta. Imellertid är nu all tvekan ju undanrojt, och man kan nu på alla hall uttopa: of)et blir val Riksdag!le Under den der astiltjene, som, om wan får tro en viss tidning, hår i bufvunsstaden endast synes hunna framkalla en diskussion om mojligheten eller omöjligheten afatt med var ståndsrepresentation ästalkomma en s. k. aparlamentarisk styrelsee, har likväl uppstatt en vaderil, eller ett vindhast, som visserligen under var politiska latitud icke kommer alt tvinga vederbörande till alt relva segel, men hvilken i sinom tid, och under andra sorballanden, torde komma att blifva ett bevis på nödvändigheten al alt korrigera den juridiska hompassen. Jag menar domen olver åCSöndagsbladetsa ansvarige utgifvare sor en artikel, rorande en bärvaranprestinans, kyrkoherden Ehdalils, beteende vid ett prestval. i Stocknolms Kämnersrätt har dömt honom att mista äran, undergå 28 dygns vatten och bröd. gora ossendlig afbon, och skall bladet konfiskeras. Denna dom grundas på joryns förklaring, aatt den atalaue artikeln var brotslig. Men dervid sramte sia ater de besyanerligaste sorhällanden, som visa, huru orelliigt man uppfattar vara lagar, och buru lätt godtycket inträder i bestämda stadgandens ställe, så länge icke vår doinatemaht är genomträngd afgrundlagarnes anda. Hela karakteren af utalet, som väcktes utaf pres mannen, var att han blilvit smädad i embetet. llan sjels försäkrade sig, sasom en andans man, hvars rike icke är af denna verlden, hysa sorsonlighet för hvad som betfrållae honom enshildt. Men gembetsc-rochen var var skymsad, den presterliga åran kränkt. Han begärde på den grund justitiekanslerus biständ, allmän åhlagares biträde, o. 5s. trycosrihets lagen i 3. 5 — —— — ————— — v. Såsom nu , Mom. 441 bestämt såger, all publik aktor ej far: för enskilte personer uppträda, så var det ännu tydligare, att, då publika ahlagaremakten blandade sig i saken, milet maste behandlas elter 2 5 mom. 8, der det heter: aSmådliga uttryck om Rikets Embetsoch TjenuStenan i och för Embetet. Biouet skall strafasas eller Allmän Laz. 4 — Nu är väl i allmånna Lagen ingensine särskildt sagdt om Smädeskrisft mot embelsnan; men det heter i Lagen Missa. Balken Kap. 8 2 8. ellvar som bär ahugg och slag å någon domare eller annan akonungens ewbetsnan, .. i embetets ärenaden ..lloter, eller undsäger någon honom, eller gifver honom smådliga ord; eohote semi:io daler eller mera, till nundrade adaler, som brottet är till och göre albon. Gå the ord å haer och ära; böte dubbelt goch miste äran. Then ej orkar böta, strafses amed fängelse vid vatten och bröd, eller med espö eller ris. Ser det ej för embetets skull; apligte som lag ejest sörmåre; och Tryckfrihetslagen bar afskasld all annan förvandling af böter i tryckfrihesmål, än till fangelse. bet synes häraf, att bgen icke en gång med kroppsplist belagt en å svår sak, som angripelser —— — —— — — — ——— —— — Sy.s — — A—2— k—— —— m——— Kek4..—