— 1— nmee— — STYTCKEGODS. Fredrik Wilhelm III och Louise af Preussen. Omkring för 50 år sedan, under de första ären al Fredrik Wilhelm III:s af Preussen regering, stod denne Konung med sin gemål, den al folket nästan tillbedda Drottning Louise, i ell af slotiets fönster. Drottningen bar Kronprinsen på armen och Jät honom leka med några guldstycken. Emellertid närmade sig en 60-årig, torlligt, men snyggt klädd man fönstret, bugade sig och, utan att känna det kongliga paret, sade han till Konungen: Herre, skänk en gammal, af otacksamma döttrar förskjuten man en allmosa, min ende son är soldat och står nu vid demarkalionslinienkonungen oppnade begge sönsterna och svarade vänligt, utan att inläta sig i vidare frågor och efterforskningar. Wänd er, min vän, till detta fruntimmer! ni ser, bon låter barnet leka med guldmynt, och skall vål finna något till osvers av gilva en fattig, af sina barn forshjuten far; jag har inte penningar hos mig. Drottningen lemnade den lille Kronprinsen fyra Fredriksdorer och sade till vonom: Käre Frits gif dessa ät den der mannen. Prinsen kastade dem lörnojd i gubbens hatt, hvilken helt bestört öfver denna oväntade rika gäfva, lattad al rörelse och tachsahmet, med tårar lemnade fönstret. Knappt hade ban gått 40 steg, förr än brottningen ropade honom lillbaka. Den gamle återvände. llvad beter ni, min vän? frågade hon. Jag heter Bergboll, svarade denne, varit sadelmakare uti Brandenburg, har 25 år troget tjenat Fredrik den store, och erhbällitl sergeanis asshed. Utan pension frågade Drottningen. Ja, Madameb Den här hberren, sade hon, i det hon visade på Konungen, sade väl, att ban icke bar någon börs hos sig; men ban har bläck, penna och papper. Wänd er till bonom; bans namnteckning är så god som penningar. Konungen, rörd ölver detta likaså godsinta, som naiva infall af sin älskvärda gemål, gick bort från fönstret, satte sig vid sitt skrilbord och kom med ett papper tillbaka, på hvilket dessa orden stodo: Den gamle Berghols från Brandenburg äger att månadiligen från krigs-kassan lyfta en pension al 42 thaler. Fredrik Wilhelm. — Till krigs-kassan i Berlin. Först vid låsningen af papperet märkte Berghols att han bade det kongliga paret för sig. Hans hjerta ville vu uigjuta sig i de lilligaste tacksambets-ultryck och den varmaste välsignelse, men Konungen afvaktade icke denna scen, utan tillslöt åter fönstret, allägsnade sig bastigt och öfverlemnade den grånade krigaren ät inirycket al en likaså glad som utomordentlig ölverraskning. Ä (o. lI.)