Nan bedöma sambällets stora frågor och som kunna af bruks-, sabriksoch minutbandelsinteressena, år så uppenbart, att det ej längre kan döljas. sSom missledde opinionen. Au nu heldre låta de vigtigare interessena lida, än att medgilva ett misstag, inkaslar styrelsen uti ännu flera. hölver jag ej ansora något mer, än t. ex. solIande lilla godbit i Allehandas tidningsrevy ölvertygelse, att illsänandet att reglera 2 via A KkKholo sanL MATE AÖA E KORRESPONDENS. Stockholm den 46:de Juli. H. M. Konungen har i dag varit inne ifrån Tullgarn och bär hållit konselj. I nästa vecka lära slera konseljer kommma att hållas, iunan afresan den 26:te dennes. Angående de lediga landsbosdingetjeusternas tillsättande afhöres ännu ingenting. Petitionerna om upphäsvande af exportsörbudet för spanmål m. m. kunde icke göra sig gällande emot benågenheten att visa sig hafva rätt. De äro lagda ad acta. Det synes likväl, i fall vederborande verkligen gjort sig till en grundsats, att icke någonsin återtaga hvad de i en knapp vändning råkat att orätt företaga, som om de borde se sig litet båttre för och framför allt förskaffa sig ministrar, eller oslemtige rådgifvare, som äro i stånd att handla utan allt småaktigt afseende på lokala eller personella interessen. Alt hela exportlörbudet yiterst hade sin anledning i infslylelsen Det var just dessa, som upphäfde skriket, de Imellertid visar detta ännu ytterligare, huru nödvändigt det är, att i bestämd lag bevara rättigheten att fritt handla med spanimäl, ivom och utom riket. Så länge likväl de enklaste begreppen om handel och näring äro så sorvända, som de ännu äro hos en stor del af vara politiska kannstöpare, så torde nog älven denna nödvändiga förändring röna motstånd. Såsom ett bevis på, huru soga man begriper värden, produkt, konsumtion och rörelse, beför i går, der det heter: vÅf de stalistiska uppgifterna inom representavotionskommitteen har inan selt värdet af Sveriges valla fastigheter beräknas till circa 350 millioner. oMåtltliga beräkningar antaga bränvinskonsumtiopnen till 20 millioner om året. Asser man då hela optiden sedan införandet af vårt nya statsskick, så obesfinnes det, att vi under samma tid supit upp i bränvin två gånger landets hela sastighetsvarde. Ar icke det der djupsionigt? Man kan ju på samma sätt uträkna, att 514 millioner menniskor, om de hvar och en äta upp litet öfver 400 Rdre per är, hvarje år äta upp landets fastigheter. Det är likväl dessa fastigheter och folkets arbete, som årligen förskafta det allt, hvad det bade super och äter upp; och ändock odlas och förbättras landet -och skattar till en hop till största delen diktade benof, mer än 6 procent al det uppsgilua, inbillade kapitalvärdet, samt dessutom mähända 3 till 4 procent till sjelsva orternas verkliga behos. Hvart taga då alla sådana kalkyler vägen? Jo, för den med litet sundt förnuft utrustade kunna de omöjligt leda till annat, än till den administrera dessa förhållanden är lika befängdt, som att vilja beräkna dem ester de bakvånda estatistiska uppgillerna. Hvad dessa kösta, utom alla indirekta vedermödor och binder för folket, visar sig t. ex. af kommersekollegii nu afgifna utlåtande om hallstämplingen, som lärer skola sortsara, oaktadt den ganska väl kunde asskassas. Den kommer nemligen att kosta 20,000 Rdr ärligen, för stämpelkontoren, och säkert ännu mera för hela landet: Man kan ju då likaså och med mera skäl uträkna, att, inom ett visst antal är slämpelafgilten sugit upp hela manufakturkapitalet; ty folket skall väl äta och dricka för att kunna lelva, men stämpla hvad folket tillverkar, det tjenar till intet annat, än alt för en upplystare framtid stämpla vår tid för sin ömklighet i sunda, ekonomiska begrepp. För Oehlenschläger gilves i morgon på Djurgården en fest af konstnärsgillet och litteralursällskapets: ledamöter. Den store skalden bar;