för dårsälla födde i första rummet hat emot bvar och en, som vågade tala om ett dåligt tillstånd i landet, gunst mot endast dem, som målade allting ljust i det afseendet, och slutlisen sömnlösa nätter för att utfundera exceptionella älgärder till bolande af det onda, om det en gång gick så långt, att det icke längre kunde förnekas. Det är den ofvan antydda, egna satalismen hos Svenskarne, som frambragt det besynnerliga fenomenet, att ett annars i politiskt afseende fritt folk kunnat tåla att i ekonomiskt vara så bundet till händer och fötter, så utan magt att bestämma öfver vilkoren för användande af sin arbetskraft och sitt kapital. Man tyckes hafva tänkt: något för något! Då vår Regering åtagit sig att lifnära oss, i fall vi icke sjelfva kunna det, så bör hon äfven hafva oinskränkt magt öfver våra näringar. Då vi äro barn i ett, mäste vi ej heller i det andra begåra alt vara något båttre. — De båda åsiglerne komma förmodligen att stå eller falla med hvarandra; och om någonsin sullvuxenhetsbegreppet, eller kanske råttast fullvuxenbetskänslan, vaknar i den ena, vaknar det säkert älven i den andra på samma gång. Skulle någon finnas oförnuftig nog att önska det bibehället i båda, för att se det qvar i det ena? I ingen väg visar sig godtycket så förderfligt, som i fråga om handeln med de första lifsförnodenheterna. Ått förbjuda tillverkning af en vara är ett nalurvidrigt tilltag; men att förbjuda försäljningen af henne, sedan man tillåtit, kanske uppmuntrat tillverkningen, det är ännu värre. Forbudet att sälja till någon enda och förbudet att sälja till någon anuan än vissa privilegierade (t. ex. egna medborgare) kommer i det bela på ett ul; existerar det sednare tvånget, så är köpmannen redan så inskränkt, all ban icke kan eller vill röra sig i den skala, att producenten uppmuntras. Spanmålshandlare t. ex. mellan provinser äro vanligen icke annat än kommissionärer; och sällan finnas på hvarje plats flera ån en eller ett par, d. v. s. sådane, som företrädesvis ega bekantskaper på någon annan viss ort, hvilken i de flesta sall köper eller så jer spanmäl. Med endast sådana, t. ex. i Stockholm i vinter, skulle trakten deromkring varit föga belaten; de köpa hvarken i stort eller till höga pris. Hvad som hjelpt Uplands och Westmanlands jordbrukare att nu nägorlunda bota de förluster, dem de förra årens missvexter förorsakat, är att hår spekulerades för verlds-marknaden och efter verlds-priser, och spekulerades af många och i stort. vi skulle tro, alt de, som förhjelpt allmogen till 43, 16 slutligen till nägea och tjugo riksdaler för räg på Stockholms, Westerås, Arboga och Upsala torg, voro just dessa köpmän, som hoppades upphandla lör Europa, och att en upphandling blott för Blekinge, Halland och Bobus län skulle hafva qvarhållit våra landsmän iden gamla nödvändigbeten att sälja till pris, som knappast ersatt produktionskostnaden. — Det låter väl fifsigt att först skaffa allmogen väl betalt och sedan bindra koparne att äfven få det; men på det sättet finnes icke synnerlig förhoppning att skaffa allmogen väl betalt en gång till. ve der Kkornjudarnes voro dock goda att hai vintras, om det än aldrig mera skulle lyckas att lacka fram dem! Men med exceptionstagar lefyer man ju för dagen och låter de kommande hafva sin Omsorg. Sedan detta var skrifvet, bar en slank gäst blifvit kastad efter i ugnen. Hade den kommit i tid, så hade den möjligen uftättat ätskilligt; men lvad dermed nu uträttas, står i vida sallet. — Ö Å fH E HtcD: sk TG. Ilärvarande handelssorening har nu konstituerat sig, sedan s. d. ordföranden i handelssocieteten, hr grosshandlaren och ridd. L. Bergman, blifvit vald till dess ordförande handlande hr —————— — — CQ O ? c— ? 5 —— —