Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1847, sida 1

det måste vara bygdt på osviklig kännedom och sträng prösning af beholvet. Ingenting var sä: ledes naturligare, än att spekulationen vände sig ät ett bäll, der hon måste anse sig ättryckliged tillåten och trygg; och affärer i hvete blesfvo dagens lösen för den handlande, som nu ändiligen trodde sig fullt säker att äga en väg, på hvilken han kunde i någon mån ålertaga af utländningen, hvad i de soregående affärerna med råg och korn var förloradt, Men den vändningen af spekulationen haniu jemnt begynnas, ionan hon tvärt albröts. Ingenting blef expedieradt. Fartyg bade hunnit förbyras, och en mängd skeppshyror måste bes talas för resor, som icke soretogos. Fartyg, som redan till hälften voro lastade; måste åter urlaslas. Köp af hvete, hvilka på förmiddagen slotos till pris, dem utländningen sulli skolat ersätta, belunnos om aftonen söranleda stora förluster, emedan prisen inom landet aldrig kunnä stiga så högt. Hela åtgärden var utmärkt af en hållighet, som bör blifva sällsynt, Hoppas man, Hon hade verkan af ett giller, ehuru bon visst icke var ämnad dertill. På det första förbudet bade allmänheten hunnit bereda sig uns der den föregående meningsstriden, interesse och opinioner kunde uppröras genom utgången; men den förvåning och häpnad uppstod icke; som väcktes af supplementar förbudet. Vi veta alltför vål, hvad förskräckelsen svarat på allt detta, huru hon hjelper sig ifrån den annars beniga frågan om en bop enskilda afs särsmäns förluster, kanske störtande, genom ett så plötsligt ingripande i deras beräkningar; adet är ju bara några korn judaro, beter det; Utan tvilvel är det beqvämt att så der med ett glopord afklippa en kiokig fråga; men saken torde dock förtjena att något allvarsammare tönka på. bet har blifvit en populär jargon, att de, som handla med de förse sta lifs fornödenteterne, äro ett framför alla sniket och blodsugande slägte; de anses af den lanklösa hopen såsom föga bättre ån sågellria. Öfver allt ser och bör man utbrottet af denna kloka och kristliga åsigt; får pöbeln icke pluns dia, så får den åtminstone skymfa och tager deruti sin skada igen för det ledsamma tvänget i förta afseendet. Följden har varit, bvad den borde blifva : en skygghet hos mängden af affärsmän att befatta sig med dylik handel: Häraf har åter följt, att handlen med de första nödvåndighets-varorna aldrig blifvit ordnad och jemn, utan än afstadnat, än urartat till ett bas sard spel ; och alt denna sistnämnde natur aldrig skulle kunna försvinna, der jore har staten tillika sörjt genom ständiga, korsande förbud och våldsamma ingripanden. Det har sålunda nära nog lyckats att nedhålla t. ex. spanmalshandeln vid hvad den af sordno varit, vemligen en byteshandel på så låg ståndpunkt; aft producenten sålt direkte och personligen till konsumenlen, af hvilken han behöst andra varor tills baka. Hvar och en bar köpt ur förstå hand jemnt sitt konsumtions-behof; och här så illa åtburit, att spanmåls producenten iche trälsat tillräckligt med dylika köpare, så bar ban icke fått sälja, och det längre börda jämwer ropet om ölver-produktion? bar uUppstatt ; ehuru säkert det är, att Sverige i sin helhet sällan, ja aldrig, frambragt så mycket af cerealier, alt afsättning icke varit lätt; om en riktig handel junnits. Under dylika förhållanden hafva köpmännen blilvit öfverfallne med åtskilliga skymiliga tillmålen, för det de icke varit spekulative och soretogsamme, utan: låtit landets moder-näring tyna, då det likväl skulle varit denr lätt att uppråtthålla henne; emedan nästan aldrig orter saknats, som behölt hennes produkter; Men så snart: de försökt något i större skala, bäfva de genast varit korn-judar och blodsugare t Ocksi skall det väl; med några sådana exempel till, som dem vi vu upplelvat, lyckas att sullkomligt asskrämma från: företag, dem man fordrar, dir